Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Konferensrummet är tomt, tyst och mörkt. Och varmt. Lägger upp fötterna på en stol. Lutar mig bakåt i stolen. Tänker på hur mycket jag älskar ljudet av engagerade människor som jobbar.

Betyder det att jag är lat av naturen?

Annonser

Nattblacka

Undrar varför jag var uppe så här sent. Jag gjorde ju inte precis nåt vettigt av tiden.

Inte likt en PRO-medlem.

Klotarg

Jag vet inte varför men ibland kan jag bli så där blixtarg igen. Det dyker upp som ett aggressivt klot och far snabbt genom kroppen. Det kommer in genom huvudet och far ut någonstans vid höfterna.

Nu för tiden går det så snabbt att det bara hinner bli ett konstaterande att det hände. Ingenting händer utanför mig. Vet faktiskt inte ens om det syns.

Men jag undrar så klart varför det händer?

Det vänder fort, inte bara i hockey.

Livet är fullt av mirakler.

Och lite bajs.

Det går lättare när jag har bestämt mig innan. Med den barska rösten. Du sitter kvar vid köksbordet tills du bokat flygbiljetter och hotell om det inte finns flygtider som passar.

Normalt sett får jag alltid en känsla av skitnödighet när jag ska välja mellan flighter och hotellrum. Jag far runt och lämnar flämtande datorn nån kvart senare utan att ha åstadkommit ett endaste dugg.

Men inte idag. Jag bestämde mig, nu gör du det. Och då gjorde jag det. Blev en extra helg i Köln. I vackert vattentornhotell.

Vaknar till en likadan dag. Sol, blå himmel, lust att göra. Som förvisso lätt kan dribblas bort om jag inte passar mig.  Funderade ett tag på om jag skulle läsa en bok om våra skuggsidor men sen la jag bort den. Satt länge och tänkte på vad det är hos mig själv som jag inte gillar. Och vad det är hos andra som jag inte gillar. Och kom fram till att det nu mer handlar mer om energitillgång än något annat. För nu vet jag faktiskt hela vägen in att offerkoftan inte klär mig, att det finns sidor hos mig själv som är allt annat än vackra men jag har inget problem att krama om mig själv och tycka att jag är ok i alla fall.

Det finns ofantligt mycket mer förlåtande. Ofantligt mycket mindre dömande och en betydande mängd mindre med jämförande. Det som fortfarande lever aktivt är knapphetstänket. Även om jag aldrig tillåter tanken att övergå till annat än andra tankar.

Så det jag egentligen vill ha koll på är energin. Att inte göra slut på den helt eller till och med börja köpslå med kroppen om att få låna lite på torsdag som ska återhämtas på lördag. Jag tar en annan väg. Den som täpper till hål efter hand och som hittar kraftkällor längs vägen. Floskelvarning på skiten. Men jag vet ju vad jag menar. Så jag säger hej dagen, välkommen, jag är glad att du kom.

Läste en bok idag. Som påminde mig om ett löfte jag gav till mig själv. Som jag höll ett tag. Och sedan glömde bort. Att lämna fågel till förmån för groda. Släppa det där med att hoovra ovanifrån och fundera på hur saker hänger ihop och tankar om hur jag hör till och var min plats finns i allt det där jag ser där nere.

Nu vill jag göra som jag tänkt. Sluta planera saker. Sluta försöka tänka hela vägen och få stopp efter ett par meter. Istället bara se vad som finns rakt framför mig. Ta in det. Lukta på det. Se det. Höra det. Och se på vilket sätt jag kan bidra här och nu. Kanske kommer något ut av den handlingen. Kanske kommer inget mer än handlingen i sig. Och det är gott nog. Att göra skillnad för någon där och då.

Jag blir glad av försommar. Av ljuset och av lagomvärmen. Av att allt plötsligt spricker upp och lever. Jag blir glad av färskpotatis. Jordgubbar. Sockerärtor och ljusa kvällar. Verandahäng. Hundar som badar. Jord som fraktas från en hög till en annan. Fågelkvitter och motorcykelbrum. Doften av grannens grillande. Skratt och hej över häckarna.