Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Bråda dagar

Inte alls som de jag tänkt. Och jag håller ut mer än jag håller i och håller om. Men just nu håller jag om. En varm liten mops. Medan stearinljusen gör sitt. Det extra är tänt, för jag vill att hon ska hälsa på. Tiden går märkligt snabbt och det otänkbara är en del av den nya vardagen. I helgen var jag och tankade energi. Mjuk famn att landa i och kramas av. Skratt. Raklång i soffa men också promenad. Morot- och linssoppa med gott bröd till. Systerskap. Sådana dagar vill jag ha fler av. Många fler.

Så vad hindrar?

Annonser

På en tom lunchrestaurang

Sitter kvar efter att ha käkat min lunch. Det är ett härligt röja-sorl i rummet. De som jobbar här tar hand om allt det som blir efter en middag. Och jag sitter bara här med en kopp kaffe. Kikar ut och får nästan kisa lite med ögonen. Solen är stark. Och kanske känner jag mig ändå lite så där som vårt hem gör på våren. Nej lys inte in här. Låt det vara dunkelt. Låt mig sitta omsvept i filt, med levande ljus. Låt mig vara i min trötthet. Låt mig landa i min trötta kropp. Låt mig känna varenda muskel, varenda sena, varenda cell. Så att jag hinner känna vad jag behöver. Inte smittas av energi sprungen av omgivning. Inget mer utifrån och in. Flödesfritt skapar möjligheter att gå från andra hållet. Det är mycket jag missar men inget jag saknar.

Jag är trött. Men glad. Eller glad, är jag glad? Jo jag tror det. Det finns inget ledset. Inget uppgivet. Inget motstånd. Ingen trigger. Men lite fejkad ork är det :)

Nu ska jag vidare. Till nästa uppdrag. Men det var en skön stund. I stillhet. Med mig själv.

Helt utan flöden

Om nu inte kommentarer på bloggen räknas :) Det är så jag tänkt mig oktober månad. För att se om det blir någon skillnad i handlingskraft, glädje och motivation. Testade att vara utan morgontidning för ett par år sen, den kom aldrig tillbaka. Saknade den inte. Mådde bättre utan den. Vi får se vad som händer denna gång. Men just nu känner jag mig gladare och allt mindre nyfiken på att tjuvtitta.

Bokmässan var detta år en riktigt skön tillställning för min del. M och jag var där tidigt. Det var luftigt. Gott om space. Många kanske struntade i att komma dit när de nu sagt ja till Nya Tider. Vi gick omkring på måfå, stannade till här och där, lyssnade på det som bjöds. Vid flera tillfällen köpte vi boken av författaren vi lyssnat på. Vi satt till och med vid Forskartorget och lyssnade på ett föredrag om bakterier i munnen och ett om samvetsfrihet.

Det som stack ut förutom att det kändes luftigare var antalet präster och poliser.

Stolpigt. Det blir det alltid när jag ska försöka återge något kronologiskt eller skriva på beställning. Noll feeling. Men jag skiter i det. För i oktober ska jag vara här. Det spelar ingen roll hur jag skriver. Grejen är att jag skriver.

Punkt.

Alltså det här med bloggform

Det är faktiskt ett skrivande som passar mig. Det kan vara lösa tankar här och nu. Som blir ett inlägg som sedan kan kategoriseras eller flyttas. Små bitar som sakta bildar mönster. Som börjar där energin finns, inte nödvändigtvis där den pedagogiska början finns. Det finns en tråd. Men den är inte röd och tjock till en början utan ett glittrande nätverk av synapser. Som kan plockas ner till silvertråd om jag är varsam. Och inte tvingar mig att göra på annat sätt än mitt.

Och jag har en tanke. På annat skrivande. Testade imorse med stor glädje. Vi får se vart det tar vägen :)

Lusten att skriva

Den flyger på mig ibland. Som en intensiv längtan att uttrycka allt det som jag precis då tänker, känner och upplever. Eller kanske till och med bortom det. Ibland som en klåda och frustration. Men många gånger som ett bubblande sug. En skrattande mage som vill dela med sig. En beslutsam insikt som vill leta sig ut. En livslust som är på väg att spränga den fysiska kroppen. Jag hade önskat att jag hade haft en berättelse som ville ut. En sammanhängande, uppslukande sort som skulle kidnappa mina fingrar.

Men så är det inte dessvärre.

Bara för att

Jag vill hålla i. Tänkte först skriva att jag inte har något att skriva om men det är fel, det är nog snarare så att jag har för mycket jag vill skriva om och inte riktigt kan samla tankarna på en plats.

Som en grej jag funderade på igår. Om jag blir lägre moraliskt stående om jag äter kött. Först tänkte jag det. Att jag äter ett dödat djur. Men sen kommer tankar som, är det värre att skjuta ett djur än att dra upp en beta från sina rötter? Vilket sen leder över tanken till hur det ser ut när linser växer. Som i sin tur leder tanken till vad lite jag vet.

Och sedan studsar tanken tillbaka till Mosley som jag kollade på igår. Min förälskelse till kroppen fick ny påfyllnad och jag vill skriva ett hyllningsinlägg till alla röda blodkroppar, och vita och alla blodplättar som varje dag, varje timma, varje sekund bara är där och gör sitt jobb mästerligt. Så vackert. Så snillrikt. Så magiskt.

Och sen kommer tankar om organismer och organisationer. Om kärlek. Om hopp. Om lekfullhet. Att jag vill skapa rätt sorts rörelser är också en tankegren. En rörelse som är hel och sund. Som i sig lever ett eget liv. Att jag vill vara en som öppnar istället för att stänga och om det kan vara så att jag faktiskt ska ägna mig åt att ljudlöst skapa öppenhet runt andra som är stängda. Kan det vara något som skapar Mer Verkstad?!

Och då går tanken till att hitta verktyg för egen rensning. Det räcker liksom inte med att bara skita ut skit. Det sitter i det som inte finns. Och den där tanken om att sätta mig och rita för att försöka samla tankarna känns ganska nära nu :)

Men jag gjorde det! Jag skrev. Jag höll i.

Bra där Ann!

Än en gång …

… tappade jag bort det jag skulle göra. Gjorde något annat istället.
… glömde jag bort lusten och lyckan. Och fann den på annat håll.
… bestämmer jag mig för att nu, nu ska det bli av.

Ler lite och undrar om jag kanske tar i.