Jag vill inte

Vill att denna måndag ska vara för evigt, stanna tiden, frys ögonblicket, låt allting vara precis som det är i nåt år eller två så lovar jag att inte bli uttråkad. Jag vill sitta på min verandra och dröna ännu en tid. Jag vill inte gå in och fixa middag. Jag vill inte gå och lägga mej. Jag vill inte sova. Jag vill inte. Hör du inte. JAG VILL INTE!

Annons

Read Full Post »

Hade ett inlägg på gång

Men jag tappade känslan helt efter att ha varit inne och läst ett alldeles fantastiskt inlägg hos Anjo. Plötsligt fick jag lust att leva, skratta och dansa med tårar som rinner för allt det vackra stora och starka som finns i människor. Så jag slutar fundera. Jag letar inte tillbaka till den allvarsamma tunga känsla jag behöver för att få ur mej mina funderingar som inte har ett dugg med mej att göra ens.

I barfotaland leker jag vidare med mina tankar. Har frågat en vän om hon vill göra en sak ihop med mej, undrar om hon tror att jag blivit galen helt.

Read Full Post »

Zyx och hälsosam likgiltighet

Det blir en bra kombo för dagen. En dag som jag känner har alla förutsättningar för att bli en kanondag, om jag räknar bort mej själv. Kanske har jag för mycket testosteron, jag har känt på mej det tidigare, men jag är också dödligt sjuk av min förkylning. Jag vill inte ha en svidande hals och bristande ork. Jag vill vara pigg, smal och glad.

Så här ligger jag, i vår utflyttade säng, i vardagsrummet och tittar på solstrålarna som letar sej in genom lortiga fönster. Jag fantiserar, drömmer och twitterminglar. Förtränger. Stoppar undan. Flyttar fram. Jag byter ut dåligt mot bra, bra mot skit, skit mot tänkvärt och tänkvärt mot meningslöst. För jag vill inte ta det nu.

Känslan av att inte våga kliva fram utan i stället välja att kritisera med värme. Ibland utan värme, beroende på. Att inte fylla det stora tomma vita med mitt utan istället irra omkring där det redan är skrivet, sagt och gjort. Låna begagnade tankar. Peta, hitta bölder, klämma. I nån form av påhittad vek blek variant på att göra skillnad.

Istället följer jag fler, låter mitt twitterflöde distrahera, klickar mej rakt in i underligt tidsfördriv. Glömska vore skönt, för en stund, men jag glömmer inte. Det finns där. Skaver. Pockar. Stör. Men inte idag. Idag ska jag dö. Förkylningsdöden. Och om jag inte dör av det kan jag alltid plocka fram min 2 dagar gamla knivskada när avocadokärnan skulle huggas ut. Min vänstra pekfinger har inte hämtat sej än, trots att det var i handen jag högg med trubbig kniv. Inte skära, bara hugga.

Men längst inne, allra längst in i mej, i min innersta lilla kärna. Där är det ljust. Starkt. Där gror tillit. Glädje. Kärlek. Där dansar min själ. Där fnittrar mitt hjärta. Där bubblar det. Frodas. Lever. Det är på ytan, i skalet som något felar. Men inte nu. Jag släpper det.

Read Full Post »

Det är nu det händer! Nu händer det! Nähä, inte idag heller.

Jag känner att de finns där orden. De som ska bilda historien som vill ut. Den där historien som jag just nu vårdar som en binnikemask. Under stor klåda tittar den ut men vänder tillbaka in med alla sina metrar. Tyst. Kliande. Irriterande. Med jämna mellanrum drömmer jag om att det är nu det händer. De gånger jag får en trisslott tror jag verkligen att det ska hända. Jag vet precis vad jag ska göra med mina miljoner. Vilka som ska få ta del av den och på vilka sätt.

Lite oftare tänker jag det om min röst. Det är nu jag öppnar min mun och det sjuka struplocket är borta, den som gjort mej oförmögen att sjunga på det sätt som jag drömmer om. Det jag själv hör kommer på nåt sätt inte ut. Det färdas inte på det sätt jag tänkte genom min strupe.

Ännu oftare tänker jag på det om mina fingrar. Om jag går och sätter mej nu kommer den ut. Berättelsen som kliar. På med hörlurar. På med datorn. Låt fingrarna dansa fritt över tangentbordet. Då kommer de. Bokstäverna som ska bilda orden som ska bilda det där som behöver komma ur mej. Det än så länge kliande ordlösa. Men det kommer inget. Inte ett dugg. Det blir bara vardagskrafs om mej själv med helt vanliga ord. Inte alls det jag tänkt. Inte alls det som ska fånga mej i timmar och göra tiden till ett ingenting.

Men glad är jag, det är bubbel i själ och fnitter i hjärta. Kryp tillbaka du vita mask, snart ska jag fånga dej. Under tiden ska jag odla prickar, grilla korv och läsa böcker.

Read Full Post »

Skenmanöver – gamla avborstade inlägg

Istället för att skriva det som skrivas ska kan jag alltid göra en utflykt i skogen. Hitta gamla saker. Som porträtt och inre röster. Men samtidigt som jag trixar och fixar märker jag att tanken går till proportioner. Hur mycket spelrum har de fått?  Hur påverkas de av varandra? Vem samarbetar med vem? Och vem bestämmer över vem?

Ha! Det bästa är att jag bestämmer över dem alla.

Read Full Post »

Jag har fått besök av gammal bekant

Det var längesedan han var här. Jag vet ännu inte vad som lockade hit honom. Men han sitter på min axel. Och jag vet att historien behöver skrivas. Det är svårt att se vad hans ord bär med sej för gåva. Vad är det han skyddar mej emot? Eller är han rakt igenom ond bara?

Read Full Post »

Gårdagens #twainingpass

Åsa Backman i mitt twitterflöde har introducerat mej på något helt nytt, eller rättare sagt, hon försökte igår men jag hamnade framför en film med dottern istället. Så nu är det bara att hugga tag i gårdagens uppgifter, vad jag förstår får jag nya på fredag.

Började med vad jag trodde var rumplyft men det visade sej vara tåhävningar och de fanns inte med på listan men kramp i vaderna fick jag åtminstone så det var säkert bra träning det med. Nu när alla var på lunch passade jag på att göra rumplyften. Dessvärre satt en twittrare på plats så hon hann förstås avslöja mej offentligt. Glad dock att hon inte spelade in mej och la ut på youtube.

Men hämnden är ljuv. Denna underbara varelse Carina Kit är nämligen tf. En övertänd sådan. För andra gången i rad denna vecka har hon med sej tfbullar till jobbet. Måndagsbullen stod jag emot men med 3×15 rumplyft och 3×15 tåhävningar tyckte jag nog att det stod mitt namn på en halv chokladmuffin i påsen. Bullmutan kompenserar hon dock med att på lunchen säga ”ja nu är ju jag tf denna vecka så jag går hem lite tidigare idag”. Räknas det då att hon suttit till halv sju på kvällarna de andra dagarna i veckan?

Kanske hinner jag med en övning till innan det är dags för möte klockan 13.00?

Ca 30 min. 3 set av varje och 15 i varje set.

• Knäböj – CHECK
• Rumplyft – CHECK
• Rygglyft – CHECK
• Armhävningar – HALVCHECK (15 st kvar)
• Dips – CHECK
• Situps – CHECK
• Upphopp – CHECK

Avsluta med Plankan så länge du kan!

Jag har inte en aning om hur länge jag stod men var det en minut har jag väldans tur. Men armhävningarna ger jag upp om idag. Mina armar darrar, jag klarar dem helt enkelt inte ikväll.

Read Full Post »

Vaknar till liv samtidigt som jag sover

Det är ungefär det som händer när jag sätter mej på verandan i min stol och lutar huvudet tillbaka. Jag blundar, slumrar, försvinner samtidigt som jag fylls med nytt liv, ny glädje, nytt hopp, nya drömmar och tillit.

Read Full Post »

Ibland…

överrumplas jag.

Så är det!

Read Full Post »

Saknar rubrik

Och kanske ord. Har precis sett sista delen av klass 9A och som vanligt kommer tårarna. Av både glädje och sorg. Att se skillnaden på gott ledarskap och uselt. Vad de båda sorterna kan åstadkomma. Och att allt kanske landar i vilken syn på människor vi har. Om vi tror att de kan under rätt förutsättningar eller ej. Och om vi ser människor runt oss som en tillgång eller en belastning. Det är fantastiskt att se människor växa, ibland bara av ett litet ord som hej. Ett ord som bjuder in, ett ord som ser, som hör och som visar intresse. När vi inte nöjer oss med första avvisningen utan fortsätter gräva, av kärlek och nyfikenhet. Det är då det händer.

Read Full Post »