Jag tror det hänger ihop med frihet. Att sitta högt uppe gör det enklare att drömma. Inte fantisera. Drömma. Stor skillnad. Fantiserar gör jag som bäst på tåg eller på café. Med många människor som lockar mina tankar. Drömmer gör jag bäst ensam med naturen som enda sällskap. Där uppe, på taket, omringad av det mörka. Där uppe där inga hinder finns. Allting är möjligt. Det är där de bästa drömmarna vävs. Av skiraste tråd. Jag tror jag behöver hitta ett Södertäljetak. Har letat länge efter en helig plats. Det ingår i boken jag fick av Anna Fredin. Jag har tänkt kyrka men jag är inte religiös. Jag har tänkt skog men hittar inte min glänta. Det är en vindslucka jag saknat. Att jag inte tänkt på det tidigare. Undrar var den finns och hur jag ska göra för att hitta den?
Hmm, någon som bor i ett hus med schysst tak?
Under ytan 