Det är ungefär det som händer när jag sätter mej på verandan i min stol och lutar huvudet tillbaka. Jag blundar, slumrar, försvinner samtidigt som jag fylls med nytt liv, ny glädje, nytt hopp, nya drömmar och tillit.
10 april, 2011 av Ann
Det är ungefär det som händer när jag sätter mej på verandan i min stol och lutar huvudet tillbaka. Jag blundar, slumrar, försvinner samtidigt som jag fylls med nytt liv, ny glädje, nytt hopp, nya drömmar och tillit.
Men åh vilken härlig start på dagen, att upptäcka att du har en blogg igen! Ska skynda till jobbet nu så jag får återkomma hit senare. Kram /V
Hej
Den här har jag haft hela tiden men jag skriver inte så ofta och mycket som jag gjorde som troll. Men det funkar. Det känns fortfarande rätt. Det känns till och med bra. Men dej har jag längtat efter. Har haft ett mejl på gång en tid nu, vi får se när det kommer iväg.
Kram på dej
En stol på altanen längtade jag efter igår, men städade istället trädgården. Njutningen får komma sedan.
Vad gäller mat eller dryck – ibland får man sig något till livs som är lite extra! Då kan man hjula oavsett :)
Haha, det kan man, mat och dryck är underbart. Och sol. Och sommarnjutning.
Kanske är det våren som spirar även inom dig :)
Den spirar, om än lite lågmält än så länge. Men rätt vad det är slår till på allvar och sedan backar det lite igen.
Ljuva stunder är sådana.. När man målar stort i halvsovande tillstånd och låter fräknarna landa på näsan
Underbart, att måla stort under slummer samtidigt som solen stänker min näsa med bruna prickar.