Istället för att skriva det som skrivas ska kan jag alltid göra en utflykt i skogen. Hitta gamla saker. Som porträtt och inre röster. Men samtidigt som jag trixar och fixar märker jag att tanken går till proportioner. Hur mycket spelrum har de fått? Hur påverkas de av varandra? Vem samarbetar med vem? Och vem bestämmer över vem?
Ha! Det bästa är att jag bestämmer över dem alla.