Men jag tappade känslan helt efter att ha varit inne och läst ett alldeles fantastiskt inlägg hos Anjo. Plötsligt fick jag lust att leva, skratta och dansa med tårar som rinner för allt det vackra stora och starka som finns i människor. Så jag slutar fundera. Jag letar inte tillbaka till den allvarsamma tunga känsla jag behöver för att få ur mej mina funderingar som inte har ett dugg med mej att göra ens.
I barfotaland leker jag vidare med mina tankar. Har frågat en vän om hon vill göra en sak ihop med mej, undrar om hon tror att jag blivit galen helt.
Under ytan 