Men jag tappade känslan helt efter att ha varit inne och läst ett alldeles fantastiskt inlägg hos Anjo. Plötsligt fick jag lust att leva, skratta och dansa med tårar som rinner för allt det vackra stora och starka som finns i människor. Så jag slutar fundera. Jag letar inte tillbaka till den allvarsamma tunga känsla jag behöver för att få ur mej mina funderingar som inte har ett dugg med mej att göra ens.
I barfotaland leker jag vidare med mina tankar. Har frågat en vän om hon vill göra en sak ihop med mej, undrar om hon tror att jag blivit galen helt.
Härligt med ditt sprudel! Och ja, Anjo träffar rätt in mellan varven…
Kul att du hittat honom oxå… :)
Ja vilket underbart inlägg, honom är jag glad att jag hittade. Vackra texter.
Visst är det smittosamt?
Där i barfotaland…
/Marie
Mycket. Och när jag tappar känslan springer jag bara rakt ut i din fantastiska trädgård och minns igen. http://marierosenqvist.blogspot.com/2011/04/den-prunkande-tradgarden-sprudlar-av.html
Vågar knappt skriva det här. Men jag har gjort det igen – jag har flyttat… ;)
Hahaha, härligt. Jag har tänkt att mejla och fråga om lösenord ett tag men det har alltid kommit saker emellan, då behöver jag inte göra det med andra ord.
Det låter härligt att vara lite galen i barfotaland :)
Det är inte alls dumt, det rekommenderas.