Det skulle handla om livsöden, ekorrhjul, styrkor. Det skulle handla om rörelser, mönster, upptäckter. Det skulle handla om problemlösning, förhållningssätt, glädje. Det skulle handla om kärlek och vänskap. Hopp och tillit. Krafter och energier. Allt det där skulle det handla om. Istället finns borttappade tankar. Barn som väntar på dator. Mage som kurrar av hunger. Säng som vill bli flyttad från vardagsrum till sovrum. Persienner som vill upp. Ljus som ska släppas in. Små korn av skit som skriker efter att bli uppsugna. Tavla som vill hängas upp. Våta tvättade kläder som vill hänga på streck.
En alldeles underbar stillsam söndag som pockar på att byta skepnad. Och det är ok. Jag släpper det. Öppnar min hand för att återigen konstatera att inget flyger ur den. Inget var fångat. Inget är heller förlorat. Det finns där. Som små krumelurer som flyger runt mej. När fokus är rätt. Då är det mitt. Allt det där som det skulle handla om.
Under ytan 