Det skulle handla om livsöden, ekorrhjul, styrkor. Det skulle handla om rörelser, mönster, upptäckter. Det skulle handla om problemlösning, förhållningssätt, glädje. Det skulle handla om kärlek och vänskap. Hopp och tillit. Krafter och energier. Allt det där skulle det handla om. Istället finns borttappade tankar. Barn som väntar på dator. Mage som kurrar av hunger. Säng som vill bli flyttad från vardagsrum till sovrum. Persienner som vill upp. Ljus som ska släppas in. Små korn av skit som skriker efter att bli uppsugna. Tavla som vill hängas upp. Våta tvättade kläder som vill hänga på streck.
En alldeles underbar stillsam söndag som pockar på att byta skepnad. Och det är ok. Jag släpper det. Öppnar min hand för att återigen konstatera att inget flyger ur den. Inget var fångat. Inget är heller förlorat. Det finns där. Som små krumelurer som flyger runt mej. När fokus är rätt. Då är det mitt. Allt det där som det skulle handla om.
Under ytan 
Andas dina dagar i din egen takt. Det blir bra ska du se.
Och jag ser fram emot dina skrivna ord.
Tycker om din nya profilbild – visst är du en spjuver?
/Marie
Haha, spjuver, det var längesedan jag hörde det ordet. Två nygamla ord på bara några dagar som jag dessutom gillar. Spjuver och trumpen.
Att andas mina dagar i min egen takt, så rogivande det låter, det fick mej att stanna till en stund och fundera på vilken takt jag vill hålla. Tack!
Sånt är nog livet för det allra flesta av oss. Man vill så mycket, men får prioritera då tiden inte alltid räcker till.
Vi väntar…
Snart är semestern och de mornar här då jag får ur mej som allra mest. Innan någon annan vaknat. Med doften av sommar i näsan.
Ibland.. så fångas inte tankar då man är. Med mage som kurrar, barn som vill ha dator, sol som vill fångas, persienner som borde dammtorkas. Och i det är det svårt att få ner krumelurerna. Även om de pockar under ytan. Fångas inte. Men försvinner inte heller.
I dig you.
I dig you 2