Jag tror jag skulle kunna sitta hur länge som helst ibland. Och titta ut. Bara sitta där. Alldeles stilla. Låta tankar svepa förbi som fluffiga små moln. Ingen tanke viktigare än någon annan. Inte heller hör de ihop. Även om de dras till varandra och bildar formationer som leker på min inre himmel.
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Under ytan 
Ja, tänk vad man som barn kunde sitta just så och bara titta ut. Låta tankarna flyga iväg.
Som vuxen kallar man det väl för meditation… ;)
Hmm, jag kanske inte blivit vuxen än, jag ska aldrig bliva stur pillren kanske fungerar?
Underbart! Sådana tillfällen är obetalbara.
Och alldeles fulla av njutning.