Det är nästan lite lustigt hur snabbt det kan skifta inombords. Och nu pratar jag inte yviga känslor utan små tassande tysta. Knappt märkbara. Vaknade till en alldeles underbar sommarsol och kände en diffus känsla av att jag ville gå upp och sätta mej för att skriva. Kanske sätta ord på allt det jag funderat på de sista dagarna. Sen kom kaffebryggande emellan. Lite matande av undulater. Lite pussande på make. Lite kommenterande hos vän. Lite torkande av mögliga rädisor i fruktfatet. Lite musikletande. Och när jag väl sitter här har lusten avtagit. Nu är det andra saker som drar. En bok ute i solen på verandan. Morgonsidorna som jag helt fräckt hoppade över trots att jag skrivit dem flera dagar på rad och mått bra av det. Kanske en barfotapromenad runt i trädgården.
Såg en film igår som jag gillade, Fyra år till. Scenen där han kommer hem och ska förföra sin fru. Eller när han behöver gå på toaletten och hon konstaterar att han okynnesbajsar för att reta henne. Okynne, det är ett ord jag växt upp med, som jag nästan glömt bort, som jag tycker om, även om jag kanske aldrig fått höra det i samband med bajsar. Men jag okynnesringde många gånger enligt min pappa. Eller så okynnesåt vi pålägg.
Läste i boken 70-tals nostalgi häromdagen och längtade efter att få läsa de där blogginläggen som några vänner skrev. De som fick mej att minnas dofter, känslor, färger, former, företeelser, tankar och drömmar från min barndom. Jag vill hoppa och studsa och skrika IGEN IGEN IGEN. Verkar som att jag sitter och okynnesskriver.
Under ytan 
Fortsätt. Släpp okynnet fritt.
Hej
Ja det har du rätt i, mer okynne åt folket.
Okynne eller inte. Skriv på bara, vi vill så gärna läsa…
Undrar om det blir lite mer skrivande nu när semestern närmar sej. Skriver och läser ovanligt lite. På bloggar alltså.
Om andan faller på, så finns jag här nu…
Den faller på, ska kolla in ditt nya pläjs.
Jag blev glad av att läsa det här!
:)
Aha, att slösa och överdriva på ett lite retsamt sätt gillar jag. :)
Så då slösar vi och överdriver vår njutning med andra ord, okynnesnjuter skulle vi kunna kalla det.
Det jag menar egentligen är att okynne är ett ord som jag uppfattar som att vi gör något som vi ska skämmas över. Det är som om man gör något i smyg, som man inte kan stå för. Lite som att gå över en gräns. Jag vill kunna göra allt med glädje och inte behöva skämmas för mina val. Även om det är för mycket av ett och annat.
För mycket av det goda kan vara underbart! :)
Ahh, du tänker så, för mej har det inget med att smyga eller skämmas att göra. För mej handlar det mer om att slösa och överdriva. På ett litet retsamt sätt.
Okynne är ett av de fulaste ord jag vet. Jag växte inte upp med okynne. Det var liksom självklart hemma hos oss att leva i okynne. På gott och ont. Ordet användes aldrig. Det är samma sak som njutning för mig, därigenom min avsky för ordet okynne. Maken växte upp med ordet och använder det då och då. Mest för att reta i mig numera när han vet hur jag känner. Det finns inget okynne, det finns bara en njutbar upplevelse. Så njut på!
Hahaha, jag som gillar ordet, kanske just för att det retar, det slår mej inte förrän nu när du skriver som du gör. Jag okynnessvarar på din kommentar. Fast jag tycker att det är skillnad på att okynnesgöra något och njuta.
Åh OKYNNE!! Mer okynne!
Haha, jag blir inte snopen över den kommentaren.