Jag var inne i skogen för att leta rätt på ett inlägg där vi diskuterade skillnaden mellan längtan och saknad. Hittade inte det jag ville åt men jag hittade något annat som jag blev full i skratt åt. Som jag fungerar. Herregud. Det är nog helt rätt strategi denna sommar. Att inte tänka alls. Snacka om att tänka sönder. Nästan lite obehagligt att se det på pränt.
A-tankar
Jag brukar tänka i automattanke och alternativtanke. Jag har alltid tyckt att min grundsyn är negativ men får då mothugg av min omgivning. Men jag tror att det hänger ihop med mina a-tankar. Den första som dyker upp brukar nämligen alltid vara negativ, det är som att jag vill tycka synd om mej själv, vill tycka att jag är mest drabbad i världen, att det bara är skit som händer mej, aldrig nåt kul eller bra.
Det är ingen tanke jag agerar på utan direkt jag tänker den så tänker jag vidare att ja visst, det där var den som satt i ryggmärgen men de andra då, tankarna som sitter i hjärtat, maggropen och skallen. Vad är det för alternativa tankar. De brukar ofta vara av en positivare sort. Trevligare tankar. Ökar min medvetenhet. Skapar förståelse. Gör mitt hjärta mjukt och mitt sinne öppet. Kärlek.
Sen ibland när jag läser att någon mist någon, råkat ut för en tragedi, har ett sånt där före- och efterögonblick. Då blir det nästan tvärsemot. Då är den första tanken att herregud, stackars människor, all skit de ska behöva gå igenom, helt ofattbart att de kommer igenom det. Fan vad tacksam jag är att det inte är jag. För att i nästa sekund tänka, nästa gång kan det vara min tur. Det är då akuttankarna kommer. Helvete, det är nu det kommer att hända mej. Det är nu jag måste lämna mina barn, jag hinner inte ens gifta mej. Jag ska plockas hem till gud vet vart. Jag kan inte lämna dem, det är för tidigt. De behöver sin mamma. Eller så tas mina barn ifrån mej. Det var den här tiden vi fick, inte mer. Eller så blir det J. När jag äntligen hittat rätt så försvinner han. Jag får inte vara nära. Jag kan inte hämta kraft i hans famn, inte vila i hans armar.
Det är då jag plockar fram mina sista a-tankar, antitankarna. De som skingrar akuttankarna. Tankar som bara rör nuet. Tankar som lugnar. Helt stressfria. Just nu är det bra. Jag stannar i det. Funderar inte på igår och släpper inte fram imorgon. Jag är här, nu. Det vill bli bra!
Under ytan 
Vilket underbart inlägg och just så kan vi nog tänka lite till mans (eller kvinns). Förr tänkte jag nog mer automatiskt så, lät tankarna komma men reflekterade inte speciellt över dem, konstaterade bara och inget mer. Fortfarande kommer ju automatiskt alla tankar, men nu är det mer fokus på eftertanke och att försöka tänka om som gäller…
Prick nu ligger mitt fokus på att inte tänka alls och det är hur svårt som helst. Ska dra igång lite bullbak så får vi se om degen kan avhålla mej.
Ja, tänk om man kunde stänga av de där tankarna som tränger sig på, de tar allt för mycket kraft som man kunde ägna åt annat. Det är faktiskt en kamp. Jag har alltid haft ett ganska stort mörker inom mig, vilket jag försöker vända till ljus. Ändå får jag ofta höra att jag sprider glädje (skrytvarning…) – det handlar nog om att bli medveten, fast inte föööör medveten, för då går all kraft åt att vända tankar, analysera, förbättra… kanske bäst att inte tänka alls… det är nog så att man inte så noga vet vad som döljer sig under ytan, vad var och en kämpar med…
Kram på dig från en vimsig Speja
Här finns sedan en tid tillbaka inget smickerskydd eller skrytfilter. Jag har istället installerat #fuckjante.
Kanske ska vi använda våra förmågor sparsamt, veta vart gränsen går någonstans, kombinera det med annat för att kunna använda det som styrkor? Jag får av olika anledningar reda på vad som döljer sej under ytan och visserligen skiljer sej innehållet åt men de underliggande anledningarna är ofta desamma.
Kram tillbaka
Jag läser en hel del Terry Pratchett och en av mina favoritfigurer är den unga tösen och häxan Tiffany Aching. På WikiPedia beskrivs några av hennes häxkrafter så här:
As a witch, Tiffany possesses First Sight, the ability to see ‘what is really there’ (as opposed to Second Sight, which shows people what they think ought to be there). She also possesses Second Thoughts, which are defined as ‘the thoughts you think about the way you think’. Whilst other witches are said to have this trait as well, Tiffany also recognizes some of her thoughts as Third Thoughts, (the thoughts you think about the way you think about the way you think,) and Fourth Thoughts, (the thoughts you think about the way you think about the way you think about the way you think.) All these thoughts
sometimes cause Tiffany to walk into doorframes.
Det låter ju precis som du!
Henne ska jag ta reda på mer om.
Och nu kom ett brev på posten som innebär att jag precis får göra just det, utan att googla eller wikipedia mej. Jag behöver bara sjunka ner i en stol och försvinna in i en helt annan värld. Tiffanys värld. Om du visste hur glad jag är, tusen miljoner tack. Nu förlåter jag dej till och med för ordet brudsur och att du smittade mej :D