HEMMA

Jag vaknade sent. I min säng. På min madrass. Jag gick upp. Satte på kaffe. På vår kaffebryggare. Jag skrev morgonsidor. Vid vårt köksbord. Jag tittade ut. Genom vårt köksfönster. Jag hörde fåglar kvittra. Våra undulater. Jag gick ut på verandan. Vår veranda. Funderar på det vi var med om igår. Mormor Bs leende när hon inte kunde släppa ögonen från barnen var värt varenda sekund av tid och obehag.

Men jag ska sluta tänka på om. För om finns inte. Det är bara det som händer som räknas. Om är onödigt. Om skapar olust helt i onödan. Det satt inte någon där som använt sin bössa. Det hängde ingen heller. Det som blev blev bra. Det som blev var meningen. Svidande sanning visserligen. Men sanning. En nödvändig lagom sådan. Mer skriver jag inte. Vill inte lämna ut åt något håll. Det är bra där. Jag bär det på ett annat ställe. Funderar vidare eller släpper helt. Kanske tänker på ett tredje fjärde femte sätt. Är inte helt nöjd med min insats men smeker mej själv mjukt inombords. Det är ok. Nu är du hemma. Du gjorde det bra. Det räcker där. Och jag tar in, läser på en ny blogg och känner kraften spira.

Det vill bli bra.

Annons

Read Full Post »

Ordval och vägval

Glömma, gömma, förtränga – skapar en känsla inombords
Välja fram, fokusera, impulskontrollera – skapar en helt annan känsla

Den sistnämna känslan är betydligt trevligare. Är det då fel att välja de orden? Är det att fly en dålig känsla? Är det fegt att inte stanna i den första? För allting beror på hur jag väljer att se på saker. Eller är det så att jag fortfarande är förmögen att välja det sist som gör att jag inte behöver det första? Det kanske inte alls är samma sak? Det kanske är stegvis och beroende på var som händer så halkar jag olika långt ner på stegen. När jag inte förmår att se ut från stegen och inte längre orkar sparka neråt, det är kanske först då som det blir nödvändigt att gömma, glömma och förtränga. Och det kanske är först när det börjar bli mycket glömt, gömt och förträngt som det börjar bli svårt att andas för att alla känslor staplas inuti mej. Nu känner jag mej fri och glad.

Kändes lite annorlunda att bli bekräftad på det sätt som jag blev av J igår kväll. Det var skönt att inte bära känslan av att förstora upp, inbilla mej, ställa för höga krav etc. Det var till och med så han fick mej att känna att mitt beslut gjorde mej till en stor, vuxen och ansvarstagande människa. Sen började jag fundera på om mitt beslut var det rätta. Vart går gränsen för vad jag ska stå ut med för att få det att fungera? Vart går gränsen för vad som är princip och vad som är ett nödvändigt livsavgörande beslut? Det är i alla fall ingen gräns som blev passerad denna gång. Jag nöjer mej med det.

Jag nöjer mej med att lyssna på träden som viskar fram hopp om en bra dag. Sen njuter jag av sol, värme, svalkande dopp, lunch nere vid Vänerns glittrande vatten innan jag tar ett djupt andetag och gör det som ska göras. Där jag till viss del märker att jag gör om ett borde till ett måste och ett måste till ett vill. För att det känns bättre. Jag hade velat åka raka vägen hem. Delar av mej skriker att det är så jag ska göra. Men en annan del, den som gör mej till en människa jag själv vill vara säger lugnt, det vill bli bra. Gör det bara. Gör det för henne. Gör det för att det kommer att kännas bättre efteråt.

Read Full Post »

Kvällsdopp och myggjagare

När jag var liten var kvällsdopp en favorit. Det fanns bara ett sorts bad som var bättre än dem och det var regnbad. Bubblig glädje att få dyka runt bland alla prickar som studsade på vattenytan. Nästan som att bada i sockerdricka nu när jag tänker efter.

Ikväll hoppade jag över badet. Jag satt istället och kollade på mina egna ungar dykandes som fiskar runt bryggan. Inget regnbad men dock ett kvällsdopp. Sen upp för att dricka varm choklad och käka macka med ost på. Räkna lite myggbett. Kolla om de slagit rekord i blåmärken.

Sommarlov när det är som bäst.

Ett sommarlov som jag kan tycka är en aning solkigt som vuxen men jag har klarat av det jag föresatt mej. Även om mantrat nästan sprängt ut ur huvudet några gånger. Tänk på de bra sakerna, tänk på det han gör som du tycker om. Tänk på de goda sidorna. Vet inte om det är bra med glöm och göm och förträng. Men så blev det denna gång. Ett aktivt beslut som kan komma att ombeslutas. Men ett beslut som fortfarande känns rätt. Men det får jag skriva om en annan gång. Nu ska jag jaga mygg.

Read Full Post »

Nästan overkligt somrigt

Vaknar i ett rum som doftar sommarskog. Kikar ut genom dörrhålet som är nästan lika stort som väggen. Allt jag ser därutanför är gröna björkar vars bladskrud står helt stilla i solljuset. Nästan overkligt somrigt. Det finns fåglar precis överallt. Nåt ankliknande som kväker till vänster, ett par trastliknande saker som skuttar i blåbärsriset och en hackspettswannabee som övar på nåt ihåligt träd en bit ifrån. Om jag för en stund stannar med fingrarna så pickandet på tangentbordet upphör, då kan jag skönja vattnet, det är bleken men några småkluck hörs då och då mot klipporna.

Bredvid mej ligger världens bästa man och doftar ljuvlig after shave. Morgonsidorna är skrivna och jag nålade fast mej själv den här gången, flera gånger. Men med mjuka varsamma nypor. Inga fler skenmanövrar. Dessutom dags att stiga upp.

Read Full Post »

Paus

Det var en makaber och märklig kväll jag somnade från och om möjligt en än värre morgon jag vaknade till. Jag läste mycket på twitter igår, reagerade på rätt mycket, äcklades en del, tog avstånd vissa gånger och kände gemenskap andra men framförallt kände jag en ovilja att delta. En ovilja som jag bara kände men inte riktigt förstod. Nu efter skrivandet av mina morgonsidor förstår jag mer. Twitterflödet har förstås tagit en helt annan vändning men jag vill fortfarande inte delta. Jag vill helt enkelt inte tycka till. Jag konstaterar att vi inte lever som vi lär, vi gör inte som vi säger. Men det är vad jag ska göra nu och gjorde redan igår märker jag.

Jag ska ta en paus fylld av värme och kärlek. Och efter pausen ska jag ta vid med ny kraft. Och låta orden en man uttalade redan igår på norsk tv följa med mej.

De ska inte ha dött förgäves.

Read Full Post »

En lånad kökslista

Hittade nåt hos Colour me Complete som skapade sysselsättning denna måndagskväll. Det var inte igår jag pysslade med denna sortens listor. Men jag glömde visst att publicera inlägget, det får bli en solig tisdagsförmiddag istället.

Tre saker som jag alltid har i kylen: Ketchup, steksmör, oliver

Tre saker som jag alltid har i frysen: Kycklingfileér, köttfärs, Felix små delikatessköttbullar

Tre saker jag alltid har i skafferiet: Te, ströbröd, O’boy

Tre kryddor jag alltid har hemma: Flingsalt, svartpeppar och Chili Explosion

Tre saker som jag använder varje dag: Vattenkranen, kaffebryggaren, köksbordet

Mina tre favoritgrejor i köket: Utsikten, min limegröna penna, anteckningsboken för morgonsidor

Tre saker som inte får komma in i mitt kök: Levande kräftor, gäddor, inälvor

Tre saker som jag skulle vilja ha i mitt kök: Mer spejs, nytt golv, någon som lagar maten

Read Full Post »

The wee free man & a hat full of sky

Idag när den gula postbilen kom åkande lämnade den ett grönt kuvert. Jag tror du fått en bok ropar J. Själv satt jag och pillade med att måla mina naglar orange. Jag tog det mjuka gröna kuveret i min hand. Slet upp klisterremsan och plockade ut en bok. En bok om häxan Tiffany. Presenten från Anguin.

Det blev dans med vacker bok. Den har blivit kramad. Kysst. Och kastad upp i luften. Jag tror Jane Austen har fått konkurrens. Åhh vad glad jag blev. Om det fanns spår av surhet kvar så är den som bortblåst. Jag är säker på att mina tankar om hur jag tänker om hur jag tänkte när jag tänkte som jag gjorde kommer att bli en källa av kraft och glädje. Jag är till och med villig att betala priset av bulorna som uppstår när jag i förvirringen kliver rakt in i dörrposterna.

Tusen tack Anguin!

Read Full Post »

Sur sur sur

Sur som en citron.
Sur som ättika.
Sur som ett as
Sur som syra.
Sur som omogna krusbär.

Sur sur sur.

Ett energiläckage utan dess like och allting handlar om att min frihet berövas. I tanken. För på riktigt finns inte hindren. Jag skapar dem med min inställning. Min attityd suger. Och jag kommer fan inte ur det. Så fort jag tänker på bra saker som jag ska göra så byts känslan ut mot betydligt trevligare sorter. Och sen rätt vad det är har jag åkt dit igen. Fräser och puttrar om vartannat. Tycker synd om mej själv. Helvete vad hårt den sitter offerkoftan.

Och helvete vad sur jag är. Kanske ska testa lite svordomar för att riktigt vältra mej. Förvandla surheten till ren och skär ilska. Göra om energiläckaget till en kraftkälla.
Helvetesdjävlaförbannadeskit.
Kuksugarhelvete.
Förbannadedjävlapissråtta.
Draåthelvetedjävlaapskit.
Djävlaskitochhelvetesdjävlarunkskalle.

Nja, funkar så där. Lite musik kanske.

Read Full Post »

Vaknar busig

Så där hopplöst busig så jag stör min omgivning. Så där hoppa upp och ner i sängen och kasta kuddar busig. Så där kasta spaghetti på den som sitter mitt emot mej vid middagsbordet busig. Så där slå mej för öronen busig när någon vill säga något eftertänksamt. Så där barnsligt galet busig som gör att jag skrattar högt åt mina egna skämt. Så där egenkärt busig så jag ler mot min egen spegelbild. Så där nästan ont i hjärtat busig för att jag är så tacksam för att jag får leva.

Sån vaknade jag. Idag.

Read Full Post »

Törst och lyckobesök

Jag har en törst efter historier.
Saker att förundras över.
Beröras av.
Som lockar min fantasi medan jag väntar.

För idag får jag lyckobesök.

Read Full Post »