Jag dansar runt.
På hela ytan.
Runt runt runt.
Fyller den med bokstäver, ord, meningar, trivialiteter, känslosamheter, tankar, resonemang, funderingar, nonsens.
Av olika längd, mening och karaktär.
För att jag kan.
Och vill.
Jag har insett en massa saker de sista dagarna.
Saker som förtydligar.
Gör mej tydligare.
För mej själv.
Det som är jag.
Det jag vill vara.
Anledningen till denna yta.
Utan försvar.
I sällskap.
Av glädje, sorg, kärlek, tillit, utrensande processer, värme, nyfikenhet, ombeslutande.
Grävande. Letande. Nytänkande.
Mitt.
Det är mitt.
Mitt i mitt – där finns jag.
Under ytan men samtidigt hur ytligt som helst.
På pricken.
Och jag hör henne.
Högre och högre.
Fuckin perfect.
Mitt i mitt – där finns jag
11 juli, 2011 av Ann
Fantastisk ordföljd! Glad jag ramla in här!
Av någon anledning har vi ramlat in i varandra förut, eller hur?
Att ramla i sin egen kropp tänker jag.. Helt fuckin perfect!
Ja så kanske det är, ramla i sin egen kropp, fångad av sej själv istället för en stormvind.