Jag inser att jag skulle kunna gilla ensamhet för mycket. Det känns nästan lite farligt att hitta det där som kommer att fånga mej. För kanske hittar jag in för att aldrig mer vilja ut. Eller kommer det att vara hanterbara berikande stunder? Längtar efter nya vackra miljöer.
Funderade på semesterdagarna i morse. De som är kvar. J påminde mej om hur neggagegga ser ut och låter. Han har rätt. Men jag tycker att semestern är tråkig. Som om vi är på on hold hela tiden. Det är alltid någon eller något att vänta in. Samtidigt har jag inte en aning om vad jag vill och när jag skrev om det i mina morgonsidor insåg jag plötsligt att jag inte vill någonstans, jag vill bara vara på väg.
Frågan är om jag flyr eller söker?
Under ytan 