Så där hopplöst busig så jag stör min omgivning. Så där hoppa upp och ner i sängen och kasta kuddar busig. Så där kasta spaghetti på den som sitter mitt emot mej vid middagsbordet busig. Så där slå mej för öronen busig när någon vill säga något eftertänksamt. Så där barnsligt galet busig som gör att jag skrattar högt åt mina egna skämt. Så där egenkärt busig så jag ler mot min egen spegelbild. Så där nästan ont i hjärtat busig för att jag är så tacksam för att jag får leva.
Sån vaknade jag. Idag.
Under ytan 