Sur som en citron.
Sur som ättika.
Sur som ett as
Sur som syra.
Sur som omogna krusbär.
Sur sur sur.
Ett energiläckage utan dess like och allting handlar om att min frihet berövas. I tanken. För på riktigt finns inte hindren. Jag skapar dem med min inställning. Min attityd suger. Och jag kommer fan inte ur det. Så fort jag tänker på bra saker som jag ska göra så byts känslan ut mot betydligt trevligare sorter. Och sen rätt vad det är har jag åkt dit igen. Fräser och puttrar om vartannat. Tycker synd om mej själv. Helvete vad hårt den sitter offerkoftan.
Och helvete vad sur jag är. Kanske ska testa lite svordomar för att riktigt vältra mej. Förvandla surheten till ren och skär ilska. Göra om energiläckaget till en kraftkälla.
Helvetesdjävlaförbannadeskit.
Kuksugarhelvete.
Förbannadedjävlapissråtta.
Draåthelvetedjävlaapskit.
Djävlaskitochhelvetesdjävlarunkskalle.
Nja, funkar så där. Lite musik kanske.
Under ytan 
Hormoner i omlopp kanske… ;)
Funderade på det en stund efter att jag läst det men jag undrar om jag inte till och med klarade mej helt utan hjälp av dem, haha.
Åh… dessa tvångstankar! Känner igen mig! :) Så där sur var jag igår… fast jag råkade ta ut det över maken. :O Inget bra…
Inge bra alls
Puss på dig…
Hahaha, vem har lagt in det youtubeklippet på mej?
Puss på rej
Men alltså… Runkskalle??
Babianarsle då?
Vad är det nu som hänt?
Åhh, vem kan vara sur när du kommenterar här, vilken grej. Vad glad jag blev när jag såg din lilla utanpåhjärna. Ingenting har hänt. Det är min inställning som behöver förändras och min attityd kan helt klart både förbättras och förändras.
Men nån förbaskad anledning måste det ju finnas din tråkmåns. Ge mig lite smarriga historier nu för böveln!!!
Jag är helt säker på att det finns många, men det är mer mina tankar om hur saker är och kommer att bli som förstör. Inget av det jag befarar har hänt. Men om jag inte slutar tänka som jag gör så kommer det att bli som jag tänker. Istället för nåt trevligt och bra.
Jag tror det funkar :)
Mest kanske för att du t.o.m. skriver ner det, erkänner det inför dig själv och andra. Och hey, jag blir sur också på mig själv. För att jag ser hinder där möjligheter kanske gror, sedan tänker jag om och tänker att just genom att göra så går jag, som vill ha ordning, tillbaks och städar upp i röran jag står i istället för att hasta vidare och lämna andra i kaos. Vips har något gott ändå kommit av surheten.
Imorgon är en ny dag, kanske en av de busigt glada ;)
Jag låter min surhet gå ut över min omgivning dessutom. De har ingenting med det här att göra. Så sett är det ändå rätt skönt att prata om den. Det gör den mindre orättvis och svart. Och nog hjälper det att skriva. Även om det bara är några få rader, kanske helt obegripliga för andra, ja kanske inte helt, inte för alla. Inte för dej den här gången. Jag tror faktiskt just i detta nu att även denna dag kan förvandlas till en busigt glad. Jag är på rätt väg.