Har pratat med mamma i telefonen. Ett sånt där långt samtal där vi båda var aktiva med lyssnandet. Jag kan annars vara lite oartig och bli en aning hummande mellan varven. Jag behöver skriva ner det här för att kunna återkomma till det. Hon och pappa hade varit hos en bekant som ganska nyligen blivit änka. De hade gråtit, skrattat och pratat minnen tillsammans. Den här kvinnan hade även berättat om minnen hon hade av mej.
Jag kan inte förklara riktigt vad det är men mina öron blir dubbelt så stora. Jag har ont om minnen själv så jag tycker om när andra människor spär på med sina, om mej. Det hjälper mej i byggandet och letandet. De får min fulla uppmärksamhet direkt. Och i det här fallet blev jag dessutom rörd. Kände en tår dansa runt i strupen när mamma berättade att den här kvinnan mindes mej som snäll och rättvis. Egenskaper som inte hamnar på topp 5 på min egen lista. Möjligtvis rättvis.
Hon berättade om när vi varit ute på vår båt och min pappa hade köpt med tablettaskar till oss barn. Jag hade tagit påsen och delat ut varsin ask till den här kvinnans barn. Sen hade jag gett en till min lillasyster och en till mej själv. Kvar i påsen låg ytterligare en ask. Den hade jag tagit och kastat överbord. De vuxna hade lite småargt och förebrående ropat till: Men vad gör du? Jag hade tittat helt oförstående på dem och sagt, men alla har fått en, det var en för mycket och det ska vara rättvist.
Det går inte att dra någon direkt parallell eftersom jag hunnit förändras över åren men det finns ändå två värderingar i mej som överlevt alla tester jag gjort som vuxen och som jag nu tänker är mina egna från grunden. Den ena handlar om att inte förbruka mer än vad jag egentligen har användning för. Jag gillar inte ens tillväxt om det bara är för tillväxtens egen skull och inte för något annat med sej. Mycket vill ha mer, fan vill ha fler och helvetet blir aldrig fullt. Att vara nöjd med det lilla är viktigt för mej. Att inte ständigt vilja ha annat eller mer. Att vara tillfreds.
Det andra handlar om rättvisa. Jag är medveten om att livet inte är rättvist. Åhh, hur ska jag få ner det här i ord. Jag tror att det handlar om att aldrig någonsin använda sin makt och skapa onödig orättvisa. Att utnyttja människors rädslor, svaghet, livssituation, personlighet, hierarkiska position. Att inte aktivt skapa orättvisor. Att behandla andra rättvist, där det åtminstone finns ett gott syfte eller en god tanke bakom en till synes orättvisa.
Nu var det inte det inlägget jag skulle skriva, det var ett helt annat om drömmar, livsinställning och mina fördomar. Men nu kikar solen fram så retsamt så jag drar mej ut till min bok på verandan igen.
Under ytan 
[…] tänkande och klurande. Skrivandet har alltid funnits med på olika sätt. På senare år har jag fått berättat för mej att jag var snäll och det är kanske det ord jag har svårats att se och känna men till viss del börjar det faktiskt […]
Minnen har jag gått om. Det som jag har lyckats förtränga börjar poppa upp som gubben i lådan. Mindre trevligt, men jag inbillar mig att man (jag) kanske är mogen för att ta in och fundera och faktiskt sy ihop trådarna till just den där röda…
Du är alltid så klok, full av insikt över livet.
Jag skrev precis till dig inne hos mig – det kanske finns en anledning varför du lämnade din Trollskog?
Fina, ljusa människa – jag är glad över bloggare som du.
/Marie
Hej Marie
Ja så är det nog, tänkte på det där Mea skrev, att det ibland kanske är bra att inte komma ihåg och det är det nog om vi inte orkar, kan eller förmår ta emot det. Kroppen är smart på det sättet. Men jag tror att det är först när vi rett ut den röda trådens härva som vi på riktigt, på djupet blir till hela människor. Nu måste jag hoppa in och läsa vad du skrivit, din blogg fångar mej och lockar fram känslor.
Kram
Du är uppenbarligen en god människa eftersom du funderar på de här grejerna. Jag gillar dig.
Hmm, att vara en god människa, det är stort och jag känner mej långtifrån där. Men jag gör ingen illa med flit. Det vet jag. Och dej gillar jag. Nu ska jag se om du skrivit något, har saknat dina inlägg, kvar ligger det om bajs :D
Är bajs najs eller?
Dina inlägg om bajs är najs men annat bajs är bara bajs.
Men va fan jag hade skrivit en kommentar som bara försvann.
Minnen kan vara på både ont och gott så ibland är nog det bästa att inte komma ihåg. Jag skulle utan att tveka tillskriva dig egenskaperna snäll och rättvis. Rätt komiskt det där med tablettasken. Undrar vad det säger om en som person. Jag hade nog inte slängt asken utan delat lika på innehållet så att alla fick lika många extrabitar. Det har nog hänt ett antal gånger att jag inte är nöjd med det lilla men i de allra flesta fall handlar det inte om materiella ting utan om annat.
Idag hade jag delat upp asken, inte slängt bort den, eller sparat den och gett den till någon helt annan. Jag vet inte vad det säger om mej som person men jag känner att det hör ihop med det här med att inte överdriva konsumerandet, inte roffa åt sej.
Jag vet inte om det är bra att glömma bort, jag förstår att minnen kan smärta men jag kan inte odelat säga att det är bättre att vara utan dem. Svårt, mycket svårt.
Ett pussel om det gamla dig, för att förstå det nya dig. Ett gammal dig som brann för rättvisa… det låter riktigt.
Jaaa, precis så, ett pussel om mitt gamla jag som gör att jag förstår hur jag till 100 % kan bli mitt nya jag. För det finns vissa bitar som inte riktigt faller på plats, beteendemönster jag inte förstår mej på, tankar om mej själv som sitter djupt.
Jag har ganska många minnen från olika platser där jag bott med min familj, sådana som jag kommer ihåg. Kan ju bero på att jag just har alla de där platserna att hänga upp dem vid. Olika skolor, vänner och pojkvänner… ;)
Fast jag vet inte om det beror på det för min syster säger sig inte ha så många minnen alls, och hon blir också alltid så glad om man tar upp saker som hon glömt och får hjälp med att minnas.
Jag tror att det är bra att ha minnen, på gott och ont förstås. Jag förstår din syster till fullo.
Men du… vad beror det på att man inte har så många egna minnen? Herre gud jag kommer inte ihåg vad jag sa eller gjorde ens igår! Är det för att man lever i nuet? För att man tycker att livet är för kort? Jag ryser av vissa människors förmåga att komma ihåg ordagrant vad man sagt.
Jag vet inte, en del har mycket mer minnen, jag minns när jag var på återträff med nian, jag tyckte att det som gav mej allra mest var det där sammanfogandet av minnen, den ena påminner den andra och plötsligt blir väven tydligen. Jag vill ha fler minnen, jag saknar stora delar av min barndom. Syrran och jag var inne på att vi inte hade någon kamera så inget blev förevigat.
Jag saknar också en stor del av min barndom… fast jag vet inte om det finns så mycket jag egentligen skulle vilja komma ihåg!
Jag skulle vilja ha vardagsminnen, dofter, bilder, smaker, känslor, tankar och upplevelser som har format mej till den jag är idag. Och som skapat det beteendemönster som jag bitvis har svårt att förstå.