Jag vet inte riktigt vad som händer och hur jag påverkas av denna veckas övning. Men jag saknar läsandet. Jag uppriktigt saknar det. Och jag saknar bloggarna och inser att de förstås är mer än att läsa. De är att hälsa på hos alla de jag brukar ta en titt hos. Det är människor jag tycker om att de är en del av mitt liv. När jag läste ordet intrycksdetox som Titti twittrade så ramlade bitarna lite på plats. Jag förstod de känslor som slagits inombords.
Idag skulle jag vakta båtar tills J kom från Danko Jones på Grönan. Tanken på att sitta där ute i det där huset utan att få läsa var rätt trist. Så kom vi ut med vår lilla packning och jag kände doften av vatten. Jag kände stillheten som kommer av naturens ljud. Att vara ett med allt annat. Varken större eller mindre. Och jag känner glädjen igen.
Den som nästan blir mej övermäktig. Den som kommer med tillit och framtidstro. Den som ler och nickar mot mej. Som säger, bra Ann, fortsätt, gå framåt, leta inåt, gör utåt, men var i tystnaden, det är där din styrka finns, det är där du hämtar kraft. Det är där du hittar din riktning, där finns allt det jag behöver för att vara på rätt köl. Det jag behöver för att inte tappa bort mej själv där ute.
Under ytan 