Beter mej lite underligt. Svajigt. Pendlar. Mellan känslor. Som visserligen inte är speciellt starka men som finns där. Känner mej fortfarande halv utan att läsa men samtidigt får jag andra saker gjorda. Inga nya saker. Men jag förnimmer ändå en större lustkänsla än vad jag brukar känna. Inte svårt i och för sej för jag gillar inte att vattna blommor. Tvätta. Mata undulater. Men nu gör jag det utan att tänka alls. Kanske ska jag börja skriva som Karin på jobbet vill att jag ska skriva. Tvinga mej själv att utesluta ordet inte. Lägger märke till att jag använder det nu för att Karin påpekat det. Jag hattar. Jag märker det. På samma sätt som jag klickar. Jag klickar och hattar mej genom livet. Duttar. Fan fan fan. Fokus människa!
Det finns drömmar där. Det finns saker jag vill göra. De känns stora. Omöjliga. Gigantiska. Men jag ser dem. Jag ser de små dörrarna som finns där. De står på glänt. De små små springorna som tar mej en nivå ovanför klickande, hattande och duttande.
Under ytan 