Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 21 september, 2011

Imorse trampade jag iväg strax efter sju på min cykel för att hinna med ett yogapass innan arbetsdagen skulle börja. Stor skillnad både i energinivå och axelsmärta. Men det var inte det jag skulle berätta. Det var en annan grej som hände. Efter passet duschade jag, tvättade håret och hoppade som vanligt in en snabbis i bastun för att vara i värmen när jag torkade mej. Att det redan var en kvinna där inne var inget jag hade missat. Men mitt i min torkrörelse blev jag på riktigt uppmärksam på kvinnan som var där samtidigt. Egentligen vet jag ju inte om hon kämpat hårt för att åstadkomma det jag betraktade eller om det helt enkelt var så hon funkat från begynnelsen. Oavsett insåg jag någonstans vilken väg jag har att vandra och hur mycket det kommer att krävas av mej.

Låt mej backa, låt mej ta henne först. Hon satt där inne. Alldeles stilla. Hon hade sitt blonda hår uppsatt i en knut. Hennes make var perfekt. Precis lagom. I min smak. Så där så det framhävde hennes skönhet. Det var inget som var övermålat. Inget som var täckt. Gömt. Eller framhävt på ett sätt som tar bort andra kvaliteter. Hon var helt enkelt vacker. Hennes kropp var lagom. Hon hade inget överflöd alls. Några små tunna veck när hon böjde sej fram för att torka sina ben. Men inte tunn på något vis. Hon såg sund ut. Lagom på ett mycket positivt sätt. Jag såg hennes ögon. De var glada. Inget grått töcken. Ingen trötthet. Inga påsar. En vacker stålblå färg. Med djup. Tillfreds.

Men det som fastnade allra mest var hennes sätt att röra sej själv. Mjukt. Stilla. Med vördnad. Hon var kärleksfull mot sin hud. Sina kroppsdelar. Smeksam. Och framförallt var hon, i alla fall vad det såg ut, naturligt och otvunget långsam. Jag kunde inte sluta titta. Ville förstås inte framstå som ett äckel så jag gömde min blick i handduken och så fort jag fick en chans tittade jag mellan torkningarna. Och blev plötsligt väldigt medveten om mitt eget rörelsemönster. Hårt. Snabbt. Funktionellt men åt det effektiva forcerade fokuserade sättet. Frenetiskt. Det ska gå undan. Fås gjort. Röjas undan. Jag har aldrig sett det så tydligt tidigare. Så jag försökte härma. Det gick väl så där, var 10:e sekund fick jag påminna mej själv. Aj aj, skynda långsamt, dra ner på tempot, kärlek var det. Jag saktade ner rörelsen. Men fick aldrig till det där böljande kärleksfulla.

Vilket prick nu får mej att börja fundera på hur jag rör min omgivning. Hur hanterar jag dem? Är jag där. Smeksamt närvarande. Smeker jag deras axlar, ryggar, nackar med kärlek eller behandlar jag dem på samma sätt? Det får jag studera imorgon. Nu tänker jag sova en hel natt.

Och sörja att jag läst ut Alvtegens bok, jag ville ha mer, jag ville ha fler kapitel.

Read Full Post »

Klockan fyra

Det är andra gången jag vaknar i natt. Första gången var vid tre. Då konstaterade jag ett styck värkande axel och nånting ömmande mellan tå 4 och 5 på höger fot. Jag kanske har gått in i en tantfas på riktigt. Tycker mej ha sett en trind liten dam i spegeln på sistone. När jag vaknade för andra gången bestämde jag mej för att gå upp istället för att komma in i läget lakanstvinn. Loggade in på tweetdeck för att se hur mitt flöde ser ut nattetid. Glömde helt bort att blogga, det var så spännande samtal där.

Read Full Post »