Det handlar inte om att vara eller inte vara. Det handlar om att göra eller inte göra. Hindren som stoppar kan tyckas skyhöga. Tills jag tittar på dem och nästan blir lite full i skratt. Egna låsningar. Egna rädslor. Det är jag som håller i ribban. Och så länge som jag håller den så här högt kommer inget över. Det är bara att välja. Sänka ribban och njuta av att göra. Eler stå kvar med mjölksyra i armarna och hålla ribban så högt jag någonsin kan och inte göra något annat än att göra just det. Med darrande armar stå och vänta mitt i livet. Som sagt, det är bara att välja Ann.
Men jag har ju valt. Tjohoo!
P.S Den som sökte på ”snabbis i bastu” och hittade mitt inlägg om den vackra kvinnan i bastun blev nog snopen. D.S
Hamlets filosofi skulle nog inte fungera så bra i dagens läge. ;)
Tycker istället att du verkar vara inne på helt rätt spår…
Hittills känns det som en förbättring.
Kanske vi ibland ska smita under ribban?
Hahaha, det tycker jag, det lockade får jag lov att säga.
Det har du verkligen helt rätt i. Att vara eller inte vara, är ingenting emot att göra eller inte göra. Däri ligger hela svaret på livets stora gåta.
Ja jag tror det, varvat förstås med att tänka och känna. Men utan att göra kommer det andra aldrig att bli av.
Helt rätt! Det är att handla/göra som gäller. Snacka eller tänka att man skall göra kan man ju alltid … men att sen handla därefter. Det är det som är grejen. Och det svåra i kråksången (skatsången skall kanske jag säga). Jag övar dagligen … :-)
PS Det var inte jag som sökte på ”snabbis” men kunde ha varit … för nyfiken är jag fortfarande :-) … hi hi
Ja det gäller att ligga i och öva, det är tur det är underhållande medan vi gör det. Haha, det är bra det Skatis, nyfikenheten hoppas jag att vi aldrig tappar.