Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 18 december, 2011

Undrar du liksom jag vad det blev av det, någon som vet vad det blev kallat till sist? Jägarsamhället gick över till jordbruk som gick över till industri som gick över till information. Vad blev det sen? För det är ju helt klart redan här vad det än heter. Drömsamhället, det mänskliga samhället, det holistiska samhället? Vi uppmuntras att söka i våra inre efter våra drömmar och svar. De har troligtvis funnits där hela tiden on hold och i takt med att vi jobbar med oss själva och slänger ut en massa skit ur våra kroppar så blir de synliga. Vi kan plocka fram dem och förundrat titta på dem.

Kunder, ledare och medarbetare är plötsligt människor. Jo jag vet, vi har alltid varit det men kanske inte behandlats därefter. Vi kanske inte ens hängde med mellan jägare och jordbruk, vi kanske blev djur snarare än bönder. Slitigt, arbetsamt, hungrigt. Övergången därpå missade vi definitivt och blev plötsligt maskiner. Maskiner som senare skulle veta allt och inget. Sitt inte och gnäll, det finns hur mycket information som helst, bara du är aktiv och söker den. Den kommer inte till dej ditt lata helvete. Tänk rationellt. Ta ansvar för din bit. Helheten tar någon annan ansvar för och du behöver inte bry dej om den. Men vi vill vara en del av den. Vi vill ha ett högre syfte, vi vill känna mening och att det vi gör är meningsfullt. 

Vi vill inte längre lyssna på en ledare som bara har sin egen agenda främst. Som ser oss som verktyg för att komma ett steg närmare sin personliga dröm. Vi har våra egna drömmar. Vi vill inte längre lyssna på lärare som vill tvinga på oss ett facit där vi ska lära oss vad och när andra upptäckt. Vi vill upptäcka nytt på egen hand. Vi vill uppmuntras till att upptäcka, vi vill ha vår nyfikenhet stillad och lockad på samma gång. Vi vill inte längre lyssna på läkare som inte ser mer än min tumör. Inte ser mer än min lever. Min brutna arm. För den sitter fast i något som är av kött och blod. Som har en själ. Som drömmer. En människa. Som inte bara jobbar utan har ett liv att leva. Som kräver att du lyssnar och respekterar. Du som sitter på makten, lägg undan ditt ego och säg nej till jag och ja till vi.

Och hur kan det komma sej att allt fler hamnar utanför? Hur får vi stopp på det?

Read Full Post »

Här sitter jag. I mitt röda kök och kollar ut på den rätt så vita marken faktiskt. Jag har precis kollat klart på julkalendern och funderar på om det är en guilty pleasure men jag kan inte påstå att jag skäms över att jag gör det. Eller att jag gillar den. Har funderat fram och tillbaka för att komma på vad det är jag gillar att göra som jag skäms över att jag gillar. Eller åtminstone inte vill ska komma fram att jag gillar. Har funderat på om det finns musik som jag gillar men inte står för att jag gillar men nej. Möjligtvis är det låten Om med Niklas Strömstedt.

Tänker på det här med ätandet som jag mellan varven kan vara rätt bra på. Om det räknas att jag ibland står i skafferiet med jagad blick och söker efter allt som har mer än 70 % kolhydrater i sej. Men nej, det känns inte som att jag skäms över det heller något nämnvärt. Inte direkt något nöje heller om jag ska vara ärlig. Mest sunk över det hela.

Filmer då? Men nej, inte där heller. Böcker vars författare jag tycker om som inte räknas till fin litteratur. Bara meningen känns löjlig att skriva. Vad är fin litteratur? Och vad ska jag med fin till om jag tycker den är kass. Kläder då? Ja visst finns det saker som jag aldrig skulle ta på mej, saker som jag tycker är skitfula så det skiter sej på grund av att nöjet inte finns med, bara det pinsamma.

Kvar blir det som har med kroppen att göra. Saker som jag finner ett nöje i som är rätt äckligt. Där finns det en hel del, men frågan är om det räknas till guilty pleasures? Men det är det enda jag kan komma på. Nu var det längesedan jag brände mej i solen men jag minns från förr att jag älskade att plocka bort fjäll. Ju större flarn desto större tjusning. Det gällde inte bara på min egen kropp utan på andras. Nöjet och äcklet var nästan större när jag fick pilla på någon annans hud.

En annan grej, som jag tror att jag bloggat om tidigare är när jag sitter med benen upp på ett bord och känner hur kanten skär in. Det gör ont. Men jag njuter ändå. Jag njuter av tanken att jag snart, snart, snart ska få ta loss mitt ben och smeka den skåra som kanten åsamkat. Den där svedan som uppstår när huden försöker rätta till sej. Mycket hud blir det märker jag, kanske för att hud är ett hett ämne i vår familj för tillfället.

En annan njutning är när jag gått en hel dag och svullnat i benen, kanske till och med är bankande varm om fötterna. Då kan jag hela vägen hem längta efter njutningen det är att släppa dem fria. Det där med att snöra upp skorna och dra av strumporna och vicka med tårna. Det där med att få bort strumporna som gjort bett i mina svullna vader. Det är ren och skär njutning. Som jag kanske inte gör lika obehindrat om någon jag inte känner skulle vara bredvid. Jag smyggör det ibland när jag sitter på pendeln hem efter en dag i Stockholm. Vilken tur att det inte brukar lukta om mina fötter, hahaha.

Men Anguin, jag vet faktiskt inte om det räknas till guilty pleasures, vi får se om jag får godkänt.

Read Full Post »