Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2012

Djur

Vaknade till ännu en dag av sveda. I bihålorna. I halsen. I bröstkorgen. Skriver en liten stund nerbäddad i min säng så får vi se hur länge det dröjer innan undertråden tar slut. Bredvid mej ligger ett djur. Han tittar på mej när jag tittar på honom. Undrande. Och när jag tittat en stund lägger han ner sitt huvud igen. Mot sin vita tass. Jag har sällskap av syrrans hund. Eller om det var han som skulle få sällskap av mej? Stackars hund. Ett stycke lealös moster är det som finns. Han andas lugnt. Små bruna silkesmjuka öron. Och jag fylls av kärlek. Tänker, är det han? Är han mitt favoritdjur? Och tänker vidare att djuret i så fall är hund och att jag inte alls gillar alla hundar. Hundar är inget favoritdjur. Jag älskar denna varma lilla krake bredvid mej. Men inte för att han är hund utan för att han är han. Så hundar går bort. Katter likaså. Fåglar snarare i den andra gruppen jag ska skriva om, de jag tycker minst om, men så klart gäller det inte alla sorter så fåglar går också bort.

Favoritdjur. Favorit på vilket sätt? Favorit som i beundrad eller fascinerad av? Favorit för att de inte gör något väsen av sej alls? Djur jag tycker allra bäst om. Djur. Fult ord. Som du märker förhalar jag Anguin. Tänker febrilt på utvägar. Skriva utan att skriva. Skriva utan att välja. Kanske till och med skulle kunna få till ett inlägg enkom om oviljan att välja ut eller att generalisera. Men jag gör inte så. Inte nu. Jag tänker istället på vackra ståtliga lejon liggande på en sten i solen. Med manen glittrande mot den torra bakgrunden. Jag tänker på örnar som svävar, cirkulerar och bara äger skyn. Sen tänker jag på hur lite jag egentligen vet om djur och varför de inte står mej speciellt nära. Samma sak med barn. Gillar inte bebisar generellt men en och annan åker in i hjärtat direkt. Utan att jag egentligen vet varför. Men bebisar är inte djur, de är små människor. Men människor är djur. Kan det räknas? Ja varför inte.

Människor är mitt favoritdjur. Eller kan det vara hästar? Som jag är så rädd för men beundrar på avstånd. Jag beundrar deras muskler. Deras rörelser. Grovt graciösa. Nej människan får det bli. De är mina favoriter. För att de kan tänka, samtala, reflektera. För att de kan beröra. Och berika. Men samtidigt är de också de djur jag tycker minst om. För att de förstör och förgör. För att de sprider bitterhet. Elakhet. Orättvisor. Använder sin makt för att göra skillnad för sej själva. Girighet. Missunsamhet. Förgiftar och dödar. Livet, kärleken, glädjen. Allt det vackra som finns men inte alltid duger. För att de vill ha mer. För att de inte ser. För att de inte bryr sej om när de stängt dörren om sitt hjärta. När sinnet är hårt och fokus alltid är på utsidan. När vi är små. Inte använder oss av allt det som gör oss till stora djur. Ståtliga djur. Magnifika människor.

Sen tycker jag inte om några djur om de kommer för många. Flygmyror i svärm. Pissmyror på rad. Getingar i parti och minut. Råttor kan äckla mej till och med en och en. För att de har en stackars satans svans som inte ens är vad den ser ut att vara. Ormar skrämmer, trots att jag till och med varit ägare till en. Kackerlackor, kanske påminner om värsta sortens människor. Hårda. Ointagliga. Men kanske är också bara det som jag uppfattar det. Som jag ser det. Min sanning. Tvestjärtar som följer med tidningen in om sommaren. Ingen favorit de heller kan jag tala om. Eller spindlar som kommer krypande i ögonvrån på soffkanten. Men prick nu kom jag på vad jag tycker allra minst om.

Snorkråkor!

Read Full Post »