Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 mars, 2012

För några dagar sedan berättade en arbetskamrat till mej om några tjejer som var på besök för att delta i Nordic BJJ Open. De hade flera mästerskapstitlar att stoltsera med. Vårt samtal påminde mej om när jag första gången träffade en svensk munk, faktiskt enda gången också om det inte finns gott om smygmunkar. Jag började tänka på flow. Inser att jag inte orkar förmå mej att hålla mej till någon struktur. Jag släpper helt enkelt fram flödet, låter bokstäverna komma som de vill och kanske, vem vet, kanske så får min hy en annan glöd när jag är klar. I så fall håller min teori.

Det första som slog mej när jag träffade munken var att han inte utstrålade speciellt mycket energi. Jag skulle vilja påstå att det var heldött. Han avvek rent visuellt med sina kläder och sin tofs. Han väckte uppmärksamhet. Men han utstrålade verkligen inga energier. Det var stängt. Inte på något otrevligt sätt. Bara spårlöst. Det fanns inget runt honom. Inget spill, varken positivt eller negativt. Sen kom vi in i ett mötesrum där han verkligen blev ett udda element. Men lika mycket som han inte passade in passade han in. Han var där för att vi eventuellt skulle hyra in honom på ett jobb. Vi ställde frågor. Han svarade artigt och tillmötesgående. Sedan kom en öppnare fråga. En som fick honom att leta efter svar lite längre in. Och plötsligt hände något. Han skulle berätta hur han använde sitt svärd för att väcka känslor och rummet bokstavligen flödade över av energi. Jag vet inte vad jag ska likna det med. Han förvandlades framför mina ögon och blev till ett enda kraftpaket. Allting glittrade.

Jag satt som förstenad och jag tror att jag där och då förstod vilken kraftkälla vi alla besitter. Och för första gången kunde jag förstå rädslan som finns. Trots att den finns i oss själva. Och jag kan förstå att vi ägnar kraft åt att stänga den inne. Det är ju som att plötsligt inse att det finns en fet rymdraket inuti som snart skjuter sej ur kroppen och försvinner gud vet vart. Samtidigt som jag insåg att jag inte alls stänger in den utan släpper ut den om och om igen åt alla håll och kanter. Kontroll, kanalisering, fokus, jo tjena.

När jag sedan fick höra om tjejerna som pysslade med kampsport blev jag påmind om kraften. Eller rättare sagt att ha koll på den. Jag imponeras av självbehärskningen. Att vara kung över sin egen av- och påknapp. Och hur hänger nu det här ihop med flow. Och att vara vacker eller ful. Knappt så jag kommer ihåg själv hur min tanke gick. Det är energierna. Jag tror att de flödar som bäst när vi är i vårt rätta element. När utmaningen är den rätta. Vår livscocktail har fått exakt rätt ingredienser. Inte för svårt. Inte för lätt. Inte fel. Utan rätt. Vi gör något som fångar oss. Vi låter kroppen vara fri. Vi använder oss av våra förmågor på rätt sätt. Tillåter oss att vara starka. Vi anstränger oss inte för att lyssna efter den inre rösten, vi släpper ut den och låter den sjunga.

Och när själen får sjunga inuti oss, av glädje, då blir vi vackra. Det är vad jag tror i alla fall. På samma sätt som jag tror att vi blir fula av att göra fel saker. Bitterhet är väldigt sällan klädsamt. Och kanske är det lättare att låta bitterheten gro på de båda sidorna om den glittrande linjen. Linjen som står för flow. Fokus. Tidlöshet. Energi. Och glöd.

Read Full Post »