Undrar hur många gånger jag har suttit här vid vårt Ferrariröda skrivbord och kollat ut genom fönstret. Sett hur färgerna förändrats utanför. Grått, vitt, grönt, blått, orange. Och jag tänker. Inte helt olikt mitt inre. När jag gick hem från jobbet kände jag den där glädje jag kan känna ibland. Helt oförhappandes egentligen. Ingenting nytt har hänt. Ingenting har förändrats. Allt är som det var dagen innan. Och ändå kommer den. Friden. Och plötsligt hör jag musik inuti. Jag vill dansa fram. Jag ler mot alla jag möter och de ler tillbaks. Det finns inga som helst problem. Inga hinder. Inte som jag ser och känner. Inte där och då. Jag är bara rakt igenom glad.
Och jag kan inte förklara det. Hittar inte svaret på varför. Bestämde mej för en tid sedan att sluta leta och bara köpa hela grejen. Låt det vara bara. Och kanske skulle jag låtit bli att skriva. För jag inser att det låter som en klyscha alltihop. Orden passar inte. Blir vulgära. Ger fel färg. Fel skimmer. Fel känsla. Hör Laleh sjunga om vårens första dag.
och jag vill va’ med,
och jag vill va’ så med,
så att jag kan se
att jag är en del av allt.
Vårens stora dag
och jag vill va’ med.
Låt mig leva längre
nu när jag kan se.
Under ytan 
Ibland är det så lätt. Man skulle önska att det alltid kunde vara så…
Ja vad läckert det är de gånger allting bara flyter. Och vi kan ligga på rygg medan livets flod tar oss åt helt rätt håll. Kolla upp mot himlen och knappt röra armarna medan kroppen rör sej framåt snabbt ändå.
Vad för typ av person skulle du inte släppa in i ditt hus? Det är ditt nästa uppdrag.
Har inte bloggat på länge. Har haft det rätt tufft på sistone. Men imorse kände jag ett sug. Vi får se om det kommer att handla om detta eller om det blir nästa inlägg :)
Jag känner igen känslan så väl och jag blir lika lycklig varje gång som den kommer till mig. Precis så lycklig som jag blir när det är vår och allt är möjligt igen.
Håller med dej. Om allt. Som vanligt.
… och det är stort när man kommit så långt … att se ”det som är för vad det är och ingenting annat.”
Jag jobbar på det … jämt .. och ibland når jag den där ”upplysta” friden ett ögonblick.
Kram!
Och ibland, när livet är precis tvärtom, då är det skönt att ha fått känna på friden. Det blir ett läge att sträva mot.