Snart är det semester. Känns ofattbart. Och underbart. Alla dessa slöa dagar. Helt utan tid och planering. Tomma blanka ark redo att fyllas med valfritt innehåll. En dag i taget. Det kommer att bli mycket kramande, läsande och skrivande. Som vanligt. Förhoppningsvis lite badande och grillande också. Kanotande vill jag få in som nytt innehåll. Långsamma tysta turer på spegelblankt vatten. Ner med paddeln, upp med paddeln, lyssna på droppet, ner med paddeln, upp med paddeln, se hur dropparna gör ringar på vattnet.
Meditativt. Avslappnande. Rogivande.
Jag vill ha tidiga morgnar med gräs mellan tårna. Doften av kaffe. En värld som precis börjar vakna till. Doften av sommar i näsan. Lätta vindar. Sol som smeker. Och tänk de dagar som regnet kommer. När himlen plötsligt går från ljusaste blå till nästintill svart. När det mullrar till. Och allting plötsligt doftar våt asfalt och mina tankar går direkt till syrrans och mitt sommaråskbadande när regndropparna får vattnet att koka.
Nedräkning pågår, snart är semestern här.
Under ytan 
Åh, det är helt underbart, ljuvligt och välbehövligt! Nu ska det tankas energi, sol, värme och harmoni. Och bara vara. Jag vill att det varar riktigt, riktigt länge.
Jag med. Sannerligen.
En sådan där dag då regnet kom har det varit här idag. Precis så som du beskriver den…
Underbart regn och doften är helt ljuvlig.