De där gångerna när jag får till det. När det blir precis som jag önskar. När det sitter. Precis där det ska. Den känslan. Fullständigt lyckorus. När kramen kommer vid rätt tillfälle. När ickeberöringen är den rätta. När ett ja skulle vara precis ett ja eller när nej verkligen skulle vara nej. När en blick når hennes öga och ett leende sprids. När den ömsesidiga nicken nickas. Den som innebär 100 % förståelse. När jag är tyst då tystnad är det bästa. Eller när jag säger de ord som hör hemma. Som gör att vår relations lapptäcke gnistrar till lite extra. Och värmer istället för att kväva. Skyddar istället för att stänga in. Lyser, blänker, gnistrar och rymmer livet självt.
Kommentera