Min första tanke var att bara låta 100 ord ramla ur mej. Siffran stör mitt skrivande. För mitt skrivande är av en annan sort.
Det är inte redigerat eller genomtänkt. Det kommer från platsen jag letar efter men sällan finner.
Det är egotrippat. Till för mej. Bara mej. Genom mitt skrivande får jag nyfiket utforska mej själv.
Känslor som äter mej försvinner bland orden. Jag får vara precis så som jag känner för en stund och efteråt betrakta det som är jag.
Och le när jag lägger ifrån mej pennan eller loggar ut från datorn.
Under ytan 
Kommentera