Jag har gjort det igen

Försökt att ta genvägar. Försökt tänka mej till nya vanor. Jag ligger där i sängen, läser en bok som inspirerar, ler och känner mej beslutsam. Nu djävlar, nu händer det. Rena rama Trissen. Sicken lögnhals. Så otroligt lättlurad. Jag har tänkt otroligt mycket på sista tiden, det känns nästan som att jag håller på att fundera ihjäl mej. Jag försöker förstå. Jag blir full av energi. Jag anar pusslet. Men sen finns de bitar som gör att allting faller samman. Motivet på pusslet äcklar mej plötsligt. Det går inte en dag som jag inte tänker att idag, idag ska jag käka bra och jag ska se till att röra på mej. De dagar som jag gör som jag säger bokstavligen strålar jag av glädje och styrkan inombords blir påtaglig. Men på sistone har det varit för många dagar som slutat med att jag tänkt nya tankar men handlingarna sett exakt likadana ut som de gjorde för en tid sedan. Jag gör inte längre annorlunda. Jag har fastnat i att bara tänka annorlunda. Och nu när jag tänker på det så är det kanske just det som är fel. Jag tänker inte ens annorlunda, jag har plockat fram några tankar som jag trodde jag slutat tänka för länge sedan.

Och jag skäms. Jag skäms för mitt Kanvarajag som faktiskt för ett tag var mitt nya Varajag. Att skämmas är som jag ser det fruktlöst och djävligt onödigt om inget följer. Så nu tänker jag ta ett livsavgörande beslut. Det har det blivit dags för mitt nuvarande Varajag att hoppa tillbaka till mitt Kanvarajag och bli mitt Bästajag igen.  Utan att dra på med kraftuttryck och utan att ha tårarna rinnande nerför min kind så lovar jag mej själv att hitta tillbaka till det som jag gillade.

Jag ska vara snäll mot mej själv även de gånger jag misslyckas.
Jag lovar mej själv att investera även i det fysiska. Jag ska använda min kropp. Bygga uthållighet, spänst och styrka. Ta hand om den så att den kan fortsätta vara den som möjliggör ett levande överhuvudtaget.
Maten ska vara bra för mej och det andra ska jag säga stopp till.
Jag lovar att jag ska damma av den värdegrund som jag vill låta mitt liv vila på. Jag lovar att jag ska leva efter den. Jag lovar mej själv att vara stadig i min övertygelse. Att inte hela tiden rycka upp rötterna på blomman jag sått för att se om något händer utan istället ha tillit. Låta saker gro i sin egen takt.

För det är viktigt med rötter. Lika viktigt som att ha vingar.

Jag ska ge rötterna den näring de kräver och sedan ska jag utveckla mina vingar. Kraftiga vingslag ska ljuda genom luften. Men lika ofta ska jag landa med stadiga fötter på stadig grund.

Hepp!

Annons