Till en nästintill overkligt lång ledighet. Känns ofattbart lyxigt. Som en julklapp i vackraste papper kommer morgonkramande med barnen, stillsamma frukostar med J långt långt efter att morgonsidorna är skriva. Evighetslånga tittar ut genom fönstret. Böcker, prat och skratt. Blir nog lite läsande av bloggar också. Och tid för skrivande. Och tecknande av gubbar. Men också stunder av ingenting. Tänker på texten som D gav mej från Svenskan:
”Livet är en dans, och när du dansar avser du inte att komma någonstans, meningen och målet med dansen är dansen.”
Nu dansar jag hem!
Under ytan 