Har gjort en alldeles fantastisk utveckling, i alla fall om jag frågar mej själv:
2008 – var förbannad redan när grandjäveln skulle köpas, klädde med ilska som vanligt, ingen tyckte att det var kul
2009 – hoppade över själva inköpet för att det kanske var orsaken till min granilska, surade över granfoten som var blöt, deltog ej, satt vid datorn med hörlurar medan de andra klädde
2010 – var med och kollade på när övriga i familjen klädde granen ifrån soffan, utan sura kommentarer, har för mej att det var detta år den välte och jag var med och lyfte upp den utan att vara sur eller arg
2011 – var med och klädde utan sura miner, skrattade faktiskt några gånger
2012 – kommer att klä granen, utan sura miner och full av goda minnen tack vare Annelies blogginlägg
Dags att få på mej kläder för att följa med och handla årets gran!
Under ytan 
I år längtar jag efter att få klä den, eller så ljög jag lite nu, men jag vet att det inte kommer att bli någon irritation. Jag tar granen med en klackspark nu mer :)
Så hur blir det i år då?
Jag kan nu så här i efterhand berätta att detta år klädde jag granen själv. Dotter var på rummet och pratade i telefon. Son var på rummet och spelade något på datorn. Make var i köket och gjorde Jansson. I vardagsrummet stod frun och klädde gran medan hon gnolade. Och den blev både glittrig och fin :D
Men det var det värsta! Bravo! (Och vi saknar dig. Inte bara som bloggare. Vi tycker att du ska komma och hälsa på)
Det gör mej glad och det sår ett frö. Till våren kommer jag.
Jajamen!