Nu känner jag igen mej för första gången på väldigt länge. Tagit några beslut som ligger helt i linje med det som är jag. Och jag får syre igen. Och jag vet att allt är relativt men helvete vad ledsamt det varit ett tag.
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Under ytan 
Bra! Skönt! … Jo så är det … att det klumpar ihop sig, det onda OCH det goda när det inte bara är så där vanligt vardagligt bra.
Kram på dig!
Ibland försöker jag hålla fast i rörelsen men har med åren förstått att det inte alls är det jag ska slösa min energi på, jag behöver istället lära mej att komma ihåg att pendeln svänger och att det kommer en tid när den svänger tillbaks. Då ser jag fler möjligheter även när det är svart runtom.
Lycliga bokstäver, det gillas. Men kan ändå inte låta bli att undra vad det ledsna kom sig av.
Jättemånga olika saker, både privat och på jobbet. Det har på något sätt ätit sej in och stört mej i grunden. Svajigt.
Ja, man kan undra varför det jobbiga oftast har en tendens att klumpa ihop sig, komma på en och samma gång.
Men jag tror att även de positiva gör det, kanske har vi siktet inställt på det vi förväntar oss på något sätt. Eller är mottagliga för det ena eller det andra. Det är svårt att öppna dörrar när man är skör. På samma sätt som det är svårt att hålla igen dem.
Gillar’t, vill också vara ”där”
Du är väl där?!