För en tid sedan hittade jag en bild, minns inte var, som jag var tvungen att visa för min dotter. Är det så här det känns inuti var min fråga.
Häromdagen såg T bilden och talade om att precis så där kände hon vilket fick mej att börja tänka på min egen kanin. Hur skulle den se ut?
Enstaka dagar kan jag hålla med om att även jag kan sälla mej till denna kaninskara men de allra flesta dagarna ser annorlunda ut.
Så jag bestämde mej för att rita min kanin. Här är den.
Vad säger du T, var den som du tänkt dej?
Under ytan 
Din kanin är onekligen mycket intressant att studera. Själv har jag aldrig funderat över om det det funnits någon inneboende kanin i mig, men får kanske göra ett försök och se om jag kan hitta den.
Vad ser du när du studerar den? Men framförallt, hur ser din ut?
Läskig kanin!
Läskig? Jag? Nä, jag är glad och snäll ju.
Åh, nu har jag skrattat så sängen hoppat…. Fantastisk kanin!! Det är du. Snäll och glad, varma, ivriga färger. Pratbubblor. Många armar som viftar, vill visa, vill göra. Många saker i hjärtat. Öronen fulla…. Stor mun som har många saker att säga! Glad mun. Å lite racer-rök, för att det är fart omkring dej. Det händer saker.
Herregud, jag blev kär i din kanin! Skutt skutt älskade vän!
Sänghopparskratt, det är grejer för själen det.
Helt underbart! Kanske skulle alla göra sin egen kanin. Kanske skulle man till och med kunna reda ut en det nystan på vägen.
Jaaa, hoppas du gör din, jag är nyfiken.