Det börjar alltid bra. Jag är full av goda intentioner. Jag omges av en aura av väldoftande ambitioner.
Det är sen, någonstans på vägen som det skiter sej. ”Om dina tankar vandrar iväg – följ dem för en stund” – citat Jessica Masterson. Och jag tänkte först att det är det som är problemet. Att jag vandrar iväg, följer mina tankar och samtidigt går vilse och inte hittar tillbaka till känslan jag hade. Då när allt stod klart. När jag visste precis. Bara för en stund sen.
Men nu när jag skriver det så undrar jag om det kanske bara handlar om att jag inte hinner med dem. Den ena går in i den andra och ur dem föds idéer som jag samtidigt vill fånga och förvalta. Och där kom bilden. Den får mej att le. Kanske ska jag försöka måla den. Ser ni, nu kom det en till, varför ska jag ägna tiden åt att försöka teckna min bild av något som inte ens är önskat läge.
Och tröskeln till det där som får mej att må bättre, som får mej att göra, växer sej hög. Det blir inget jämfotahopp, det blir inget kliv, det blir till att klättra om jag inte gör något i denna sekund. För innan jag kan förvalta måste jag förverkliga.
Det är synd att den där narren där bakom har så förbannat kul!
Under ytan 
Men är inte känslan, tankarna alltid en slingrande väg? En rörelse liksom?? Mina bilder står aldrig stilla… De går i varandra, hoppar runt. Så kommer den första tillbaka, sedan en ny. Hmm, jag kanske är lite flamsig i skallen?? /T
Det kan vara en slingrande väg, ska nog vara det mellan varven men ibland är det skönt med Autobahn, när något ska bli gjort, när fokus behövs. Att kunna välja väg mellan varven och hålla kvar vid det. Vissa tillfällen är det slingriga vägar längs vackra miljöer som gäller men jag behöver göra plats för motorvägar där jag för en stund tappar allt bortom vägräcket och bara kör. Men när du skriver flamsig hjärna och beskriver tankeskuttandet förstår jag varför jag har svårt att gå ifrån det sättet, det är ju så himla upptäcksfärdigt.
Hmm, känner att jag har väldigt lite Autobahn… Alltid. Min flamsiga hjärna hoppar alltid hit och dit. Skutt skutt överallt. Kan vara både bra och anus. Ibland hoppar den till dåliga ställen, fast jag inte ens är i närheten. Men oftast är jag ganska nöjd med skuttande och upptäckarfärdigheten! /T
Men på jobbet. Om du har något stort projekt och behöver fokusera. Eller om det är bråttom med något, sketastressigt, vad händer då i din hjärna? Hur ser det ut när det blir akut?
Ja, det har du rätt i. Sketastressiga situationer, då har jag nån växel som går på, snabb och spikrak, blir tanken då. Med supertydligt mål. Större projekt? Ja, du brukar skuttandet löna sej, för skuttande blir till cirklar, och då får jag en stor fin bild, som brukar vara tydlig. Fast jag glömmer fortfarande att panta flaskor…
Spännande med tankebanor. Jag önskar att jag var forskare ibland. Oj så spännande.