Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 9 maj, 2013

Lyssnar på en spansk skiva på Spotify. Kanske skulle jag förstå lite av det som sjungs. Men som Olsgren, min gamla spansklärare bekände: jag har aldrig ångrat ett enda betyg jag satt, förutom ditt, hur jag kunde ge dej ett betyg överhuvudtaget övergår mitt förstånd, hur gjorde du? Har kollat flödet på facebook, där fanns en bild på ett bostadsområde täckt av snö. Vet inte var, kanske Karlstad. Och det slår mej hur upp och ned världen kan te sej. Nästan skruvad mellan varven. Obegriplig rent av.

Det krigar inom mej. Och jag vill inte. Glädjande nog framträder jag tydligt i kanterna. Jag finns där. Skarpare än någonsin. När döden lurar i kulisserna blir livet mer levande. Och vad som läggs i det mer betydelsefullt. Och känslan av att det inte på några villkor får slösas bort blixtrar och dundrar. Ändå vill jag dansa, skingra. Virvla in i ingenting. Virvla undan alla beslut. Virvla, virvla, virvla. Tänk att alla ord blir så konstiga när de sägs för många gånger. Och jag tänker ofta på vem som kom på att det skulle heta så. Och vad som fanns innan orden kom.

Jag dansar vidöppen. En tidig torsdag morgon. Inuti en kula med glitter. Där glittret bitvis består av skärvor. Skärvor av glas som skär. Rakt in. Men i smärtan finns en njutning. Den talar om att människor betyder och berör. Att förmågan att älska finns. Att det finns gränser för vilken idioti jag tänker delta i. Att det finns karaktär. Att det finns tillit. Och att jag utan rädsla för konsekvenserna kan räcka fingret.

Och man kan, som Maja i The Sounds sa, räcka finger med stil!

Read Full Post »