Det här med att fira verkar inte riktigt vara min grej. Är jag för lat? För bekväm? I avsaknad av passion? Jag tror banne mej att det är en kombi av alltihop plus att jag gillar nytt för det gamla tråkar ut. Det förutsägbara. Det som får mej att se allt förarbete som resulterar i en kort kort stund av upplevelse. Hur skulle jag kunna njuta mer av förberedelserna då månntro? Och hur hänger det här ihop med hur jag tänker i övrigt, finns det ett mönster, är det förmågan att hänge mej som saknas?
Liv och död.
Början och slut.
Allt däremellan då?
Men det är ju bara korta stunder jag protesterar mot, på det stora hela är jag både glad och tacksam, rent av lycklig. Med svarta stänk som jag inte vill vara utan.
Vad är det med mej och traditioner?
Under ytan 
Vi har en återkommande tradition varje midsommar … vi åker ut till en ö där vi har vänner och firar aftonen tillsammans med andra vänner som har hängt med ända sedan ungdomen.
Annars är jag inte heller mycket för traditioner som midsommar, valborg, jul och påsk … framförallt inte uopladdningen inför dem …
Kram på och Glad Midsommar!
Det låter ändå som en väldans trevlig tradition. Jag hoppas att din midsommar var hur fin som helst. Min blev som vanligt riktigt bra i slutändan :)