Känslan blev inte riktigt vad jag hoppats på.

Det skulle kunna bli ett långt inlägg. Men det blir det inte. Det blir ett kortare med minst trippla känslor och färre ord. Jag skulle vilja säga att det är över men det vore en underdrift. Det är en ny riktning. Det finns inte längre inslag av väntan. Men fantasin räcker inte alltid till när saknaden sveper in upptäcker jag denna morgon. Det är lite tornado över den. En inre rätt osynlig tornado. Men min kropp behöver fantasin. Den är inte i bästa skick. Jag önskar att jag kände annorlunda. Men att spela är inte samma sak som att fantisera. Det tror jag är direkt skadlig. Ibland tycker jag att det kan vara svårt att avgöra när det är läge att stanna kvar för att rensa klart och när det är dags att gå för att det aldrig går att rensa ut precis allt. Märker att det finns en tendens att kunna fastna i tankarna, oavsett tankar.

Och de går att byta med idogt arbete.

Annons