Jag känner mej så fri. Inte felfri. Bara fri. Min själ sjunger glada sånger. Mitt hjärta slår starka glada slag. Jag älskar. Jag lever. Jag andas. Fritt. Utan svårigheter. Så otroligt underbart. Läste att Annabella inte gillade blåst, jag höll med, men just precis i detta nu ångrar jag mej. Jag skulle vilja stå ute vid havet. Jag skulle vilja känna vindarna vina. Det är så svårt att förklara vad jag menar men jag känner mej så stark, full av tillförsikt, full av liv.
PÅMINNARE 1 – Glädje (gammalt inlägg från trollskogen)
6 augusti, 2013 av Ann
Under ytan 
Det är precis så som jag har uppfattat dig .. stark, kärleksfull med vinden i håret och med utbredda armar redo att möta livet som det är …
Kram!
Åh vad fint skrivet, att bli uppfattad på det sättet känns fantastiskt.