Imorgon ska jag åka med M ner till Göteborg. Bara bilresan ner känns som lyx, vi har en del att prata ikapp. Sen blir det middag med M’s mamma med mycket skratt och prat. Sen en god natts sömn innan en heldag på bokmässan som avslutas med releasemingel och inköp av boken Bara människor och sen middag någonstans. Lördagen ska bli en upptäckardag, M ska få visa mej en massa av hennes barndomsstad. Sen hem igen på söndag. En helhelg med något jag verkligen gillar. Jag längtar.
Archive for september, 2013
Tradition jag vill skapa och hålla i
Posted in Helt omärkt on 25 september, 2013| 8 Comments »
En skön lördagskväll
Posted in Fria bokstäver, Vardagsblänk on 21 september, 2013| 6 Comments »
Stilla. Inget inbokat. Skön pyjamas. Bra film. Gott te. Tystnad. Ljus tända.
86 dagar
Posted in Fria bokstäver, Kärleksbokstäver, Vemodiga bokstäver on 15 september, 2013| 3 Comments »
Sitter och förbereder manus för morgondagens sista utbildningsdag. Det har varit ett par tunga veckor. Mest för att jag tappat bort mej själv i jobb. Alltid något som väntar, alltid något som inte blivit gjort. Veckor då jag glömt att det aldrig blir klart och färdigt. Det funkar inte så. Det vet jag. Det kommer alltid att vara något som väntar. Det handlar om att skapa solgläntorna efter hand. Gläntorna där jag kan vara jag. Där jag kan göra det jag behöver göra för att fortsätta vara jag. Det som gör att jag kan vara stark i svåra stunder. Det som håller mej fast när det svänger, kränger och dundrar. När jag skakas och tumlas om. Där finns alla ni. Alla ni som jag tycker så otroligt mycket om. Där finns alla mina böcker, alla mina meditationer, där finns min skog, min mossa, min sol, min sjö, mina äventyr, mina drömmar och nu mer min ängel.
86 dagar utan. Det var det jag tänkte när Laleh började sjunga Ängeln i mitt rum.
Det bor en annan i min kropp
hon har den vackraste av själar
hon är kärlek hon är hopp
Och det trasiga läker. Det blir inte som det var förut. Aldrig någonsin. Men det blir. Även om jag inte vill. Även om jag ville något annat. Och tårarna ändrar karaktär. Det finns något annat bland det salta. Något jag ännu inte kan ta på eller beskriva. Men som gör mej oändligt tacksam.
Smärtsamt lärande
Posted in Bokstäver om mig själv on 10 september, 2013| 2 Comments »
Jag lär så mycket för tillfället att det gör ont. Eller kanske är det så att jag ännu inte hunnit lära utan bara upptäckt att jag har att lära och att det är det som skrapar på insidan. Det ena efter det andra att snurra runt i den egna inre bearbetningsmodulen. Då är det skönt att sitta vid köksbord med dotter. Dricka varm choklad och käka ostmacka till. Och veta att jag får mediyoga imorgon bitti innan det är dags att kickoffjobba lite.
Sorg, ego, ödmjukhet, kärlek och lite frukost
Posted in Bokstäver om mig själv, Fria bokstäver on 1 september, 2013| Leave a Comment »
Imorse när jag satt med mina morgonsidor och kollade ut genom fönstret såg jag fotot och vågen av sorg sköljde över snabbare och hårdare än vad jag räknat med. Men kanske var det precis det jag behövde, med tårarna trillade även trötthet och annat ut. Har haft ett par riktigt hektiska dagar på jobbet, har lärt mej massvis, men upptäckte efteråt att de känslor jag förväntat mej skulle komma inte kom. Helt andra dök upp som till en början skrämde mej. Innan jag hunnit utforska dem. Inte heller underlättade det att dotterns förkylning letade sej in i min kropp och febern tog över igår. Skulle ha varit på yogaretreat idag men den fick jag boka av. Till min stora sorg. Men det känns ändå som det mest kärleksfulla beslutet.
Men mitt i vågen idag, när jag för första gången skrev precis som det kändes, när jag för första gången tillät mej ta med varenda tanke och känsla som fanns, även de jag är mindre stolt över. Då såg jag plötsligt på saken annorlunda. Jag såg saker jag inte sett tidigare. Jag förstod mönstret på ett nytt sätt. Och lika plötsligt sprack solen igenom det grå utanför köksfönstret. Och jag tänkte, kanske vill hon säga gråt inte mer, lev, lev för mej med. Och tanken slog mej, kanske rinner egot ut i ödmjukhet när vi dör. Kanske är det i själen generositeten bor och ju närmare själen vi lever i livet, desto kärleksfullare blir vi. Kanske kommer bitterhet och ilska när vi sätter upp skydd runt den. När vi stänger in den och låser med de säkraste av lås.
Det var då jag upptäckte mejlsvaret från en annan vän som gjort något väldigt modigt. Och jag fylldes med så mycket glädje. Än en gång rann tårarna men av en helt annan anledning. Dags för frukost.
Under ytan 