Kommer inte igång med skrivandet och saknar det. Så jag nappade på uppdraget jag fick av Anguin. Han lockade mej till skrivande förra gången det satt fast. Den här gången handlar det om att skriva om det otäckaste djur jag vet. När jag läste det om uppdraget i kommentarsraden drog tankarna igång direkt. Det första som kom upp var människan. Hur vi gör mot varandra och hur lite vi mellan varven använder vår hela potential. Men det kom inga ord. Så jag lät tanken vandra vidare. Till slingrande ormar med gift. Och valar stora som hus. Flodhästar med käftar från helvetet. Eller elefanter som löper amok. Björnar. Svanar. Inga ord.
Tills något annat dök upp. En liten svart knöl som tagit en av de finaste. Mikroskopisk till en början, osynlig på utsidan, bara som gnistrande puder på bukhinnan, gömd av hud. Hud som egentligen ska skydda. Som växte både till storlek och antal. Som livnär sej på det egna. En liten svart knöl som förändrar allt. Som äter sej in. Som äter upp. Allt ljust och vackert. Och lämnar efter sej smärta och tomrum.
Det djuret är det otäckaste djur jag vet.
Under ytan 
Ett otäckt djur i sanning. Jag antar att det är min tur nu?
Det är absolut din tur :)
Och du ska få skriva om den vackraste plats du sett.
Ett mycket otäckt djur… Jag ville bara önska God jul. Och ord! Massa ord till dig, eller från dig. Må orden vara med dig
God Jul önskar jag dej också. Saknar bloggandet. Både skrivandet och läsandet. Men jag tror att jag återigen behöver göra syfte klart och tydligt.