Så var ännu en gran klädd. Denna gång klädde jag den ensam. Men inte för att jag var sur och otrevlig och skrämde bort min omgivning. Den blev glittrig och fin. Och full av bråte och överraskningar. Precis som jag tycker att en gran ska vara. Och jag bestämde mej för att för varje grej jag hängde i skulle jag tänka på något som hänt under året. Som att göra lite bokslut några dagar för tidigt. Och det har hänt en del detta år. Förändringar på gott och ont. En del har det bättre, en del har det sämre, en del har det bara.
Och jag har ägnat rätt mycket tid till att fundera på bloggande, vad det är som gör att jag skäms en aning. En arbetskamrat till mej har en blogg, nej egentligen två, men de bloggar av väldigt olika anledningar och deras bloggar fick mej att förstå att jag tappat syftet med min. Eller att syftet kanske förändrats. Läste på en annan att hon läst igenom sin och tyckte om hon som skrivit :) Men att hon kanske inte hade gjort det då när det begav sej. Och det här är förstås min egen tolkning. Men jag kan förstå känslan bortom skammens heta röda kinder.
Och resan har varit guppig, den resa som jag inte längre vet vart den ska ta vägen. Den som började som en nyfiken galet surrande humla, förbi en trollskog, vidare in i ett stenrös (och ja T, det var en mycket dum idé), tillbaka in i trollskogen där jag på riktigt trivdes och ut i mej själv. Där jag landade en stund men slutade skriva.
Har märkt att bloggar ofta handlar om intressen. Eller hobbies. Eller så marknadsför de den som skriver eller något som den skrivande på annat säljer. Men jag pysslar inte. Jag läser böcker utan att recensera dem. Jag lyssnar på musik, jag skapar den inte. Jag är inte speciellt intresserad av träd och fåglar. Eller vargar. Min grej är utveckling. Mänsklig sådan. Min grej är tankebanor. Att ifrågasätta de invanda och lära mej skapa nya. Min grej är rädsla. Och vad den gör med oss. Min grej är att studera mej själv och andra människor. Tänka, fundera och försöka känna. Det blir snabbt utlämnande. Inte bara för mej själv utan även för andra.
Men det är det som är min grej. Och det vore synd att skämmas över det.
Under ytan 
Jag saknar ditt kloka, roliga, tänkvärda, ibland knasiga, tankeväckande bloggande! Med alla frågor, slingriga vägar och klarheter! Din blogg är såååå välbehövlig bland alla blaj-bloggar! Om jag var hos dig nu skulle jag nypa dig lite, så du fattar! Dina kloka tankar och ditt oändligt stora hjärta behövs!! Å jag saknar dig! /T
Ajeee
OCH jag saknar dej också. Vansinnigt.
Och vad är då min grej … min grej med bloggen är som jag själv … så himla flaxig och kraxig och hit och dit. Men jag har faktiskt slutat skämmas när den är ”låg” eller jag inte kommit till på ett tag. Den finns där och väntar. En dag kanske den lyfter igen … vem vet.
Din blogg har alltid gett mig mycket … styrka faktiskt många gånger och många aha-upplevelser. Att lämna ut sig själv betyder just det … att det ger andra de där aha och ”kan det va´så” och fördjupade kunskaper om sig själv och andra. Inget att skämmas för ..
Kram!
Hahaha, var glad din djävel, jo, med Skator i sin närhet är det betydligt enklare att vara just det. Vet du, jag såg dej, i Nyköping, på långt håll. Jag satt på en sushirestaurang på en gågata och du gick förbi, med byxor i den vackraste av röda färger. De gjorde mej också glada. Din kommentar gör mej glad. Och ditt flaxande och kraxande. Kram tillbaka.
:-) :-) :-) Nästa gång du ser mig ”på håll” GÅ UT OCH hojta på mig. Det vore sååå kul att träffas … om än kort … IRL.
Kram!
Gott Nytt År 2014 !
Jag hann inte ut :) Kanske försvann du in i en butik eller uppför en tvärgata. Nästa gång ska jag vara snabbare, lovar!
Och gott nytt på dej med Fågeln!
Skäms inte.. Tankekraft är långt mer intressanta. Men å andra sidan är ju tankar och reflektioner och ögonblick min grej
Jag gillar din grej. Och jag gillar dej. Till våren kommer jag.
Wohoooooo!
:)