Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2014

Funderar mycket på vem jag är, kanske mer på vem jag vill vara och nästan ingenting längre på hur jag en gång varit. Och jag försöker göra något åt det jag betraktar som mina dåliga sidor, de jag inte gillar, de jag vill fila bort. Problemet är att de hänger ihop med andra sidor som jag behöver. För att vara jag och stark i det. Ibland är det till och med så att andra gillar det jag ogillar för de ser något annat. Och jag vill ibland se det de ser. För att göra om det till mitt. Något att växa av och glädjas åt.

Jag tror att det kan handla om intentionen. Intentionen med mina handlingar. Om saker är rena och tydliga står jag bättre ut med mina svagheter. Jag förstår dem, accepterar dem och kan till och med mellan varven se att de på sätt och vis tillför. Men när det är grumligt, det som ska åstadkommas och jag saknar tydligt syfte med mina handlingar, då är det svårare. Då blir jag vilsen. Och lite äcklad. Då vill jag inte alltid vara. Med mej själv. Men det finns ingen annan. Vägen är vad den är. Och jag känner att det är läge för en platå, en vila. Läste hos Marie, om vägen utan port. Och precis så känns det, att jag färdas längs en väg som saknar port. Den där avstickaren som skulle innebära åtminstone en stunds vila i klarhet.

Och precis när jag skriver det så inser jag att jag inte alls behöver vänta på någon port. Jag kan helt enkelt vägra färdas längre. Jag kan, om jag vill, sätta mej ner där jag är och sitta en stund. Vägen har bara inte känts inbjudande för det, den är hård, snabb och kall. Som en motorväg. Där trafiken är tung och snabb. Ingen plats där jag vill stanna till och pausa, risken för att bli överkörd känns stor. Men i det grå och svarta väcks plötsligt en bild av färg. Där kan jag sitta och filurera en stund och kanske är det så, att jag, när jag inte längre behöver den, upptäcker den. Porten. Jag kanske öppnar den ändå.

Read Full Post »

Det växer. Behovet av att skriva. Det regnar ute. Jag har skrivit morgonsidor, yogat och konstaterat att det ska bli rätt kul att gå till jobbet på tisdag. Vi har ny färg på våra köksväggar, den gör mej glad. Tänker på samtalet jag hade med T, minns inte exakt vad hon sa men jag minns skrattet som kom av det hon sa. Det handlade om att människor sällan är där de ska vara. De är aldrig här och nu utan då och sen. Och jag fick plötsligt en bild i skallen, hur idiotiskt vi beter oss mellan varven. Och hur mycket vi krånglar till saker. Liksom helt i onödan. Och hur vi kan fastna i det vi inte gillar. Käkar, gjutna i betong, blicken, bottenfruset tjärn och axlar som hjälper öronen att inte ramla av.

Då är det skönt att dansa. Brista ut i gapskratt och bara leva i största allmänhet.

Read Full Post »

Nytt år.
Men i övrigt inte så mycket nytt. Om jag inte gör nytt. Tänker nytt om gamla saker. Känner annorlunda än vad jag gjorde innan. Och för att göra det behöver jag se saker på nya sätt. Inte så enkelt eftersom jag ibland inte ens är medveten om hur jag ser på saker på gammalt sätt.
Men det går.
Och då blir det mer som blir nytt.
Då var det inte bara en trea som gav vika för en fyra.
Små små saker kan göra gigantisk skillnad.
Det vill bli bra.
Och jag lägger till ytterligare en kategori:
Förväntansfulla bokstäver

Read Full Post »