Längesedan. En evighet. Allt händer och ingenting. Utanpå verkar allt ut som vanligt. Inuti möbleras det om. Ständigt. Hittar något som jag använder på nytt sätt. Slänger ut något gammalt och oanvändbart. Gömmer rädslan i en sparad hög. Vill, vill inte, vill, vill inte använda ilskan som drivkraft. Den är kraftfull men långtifrån eftertänksam. Jag vill ha annat som drivkraft denna gång.
Vad sägs om övertygelse?
Eller bara lite djävla stake!
Under ytan 