Längesedan. En evighet. Allt händer och ingenting. Utanpå verkar allt ut som vanligt. Inuti möbleras det om. Ständigt. Hittar något som jag använder på nytt sätt. Slänger ut något gammalt och oanvändbart. Gömmer rädslan i en sparad hög. Vill, vill inte, vill, vill inte använda ilskan som drivkraft. Den är kraftfull men långtifrån eftertänksam. Jag vill ha annat som drivkraft denna gång.
Vad sägs om övertygelse?
Eller bara lite djävla stake!
Under ytan 
Nääe, ingen jävla stake. Det håller inte så länge ändå. Jag blir ofta förstummat imponerad av urkraften som vi kvinnor har! Ibland nära till hands, ibland lite längre in. Den kommer alldeles säkert från vår livmoder. Liv-moder…
Mitt favorit-organ!
Livmoder, gillar ordet. Och kraftfullt är det.
Rädsla som sparas på hög kan inte vara bra. Släng skiten.
Och varför just en djävla stake? Varför inte en tuff snippa istället. ;)
Glad är jag iaf över att se att du postar ett inlägg då och då.
Det är långtifrån bra :) Du har helt rätt, även om tuff snippa inte riktigt kändes hundra. Hmm, något med livmodern är nog det jag vill åt, urkraften, tål att tänkas på. Bedrövligt att inte direkt hitta motsvarigheten till lite djävla stake.
Haha! Nej, och där hade du en poäng. Tuff snippa blev väldigt malpacerat. Något med livmodern känns definitivt mer rätt. Livmodern, den kraftfulla kanske.
Tack för den fina kommentaren. Jag slutade faktiskt att blogga efter att bloggen blivit hackad. De där små som finns runt omkring oss heter Bumsofanter, och de kan hälsa på dem på min Flickr: http://www.flickr.com/photos/akajos/sets/72157620660938479/
Jaaa, Bumsofanter, så var det och vackra var de. Jag tror minsann att jag ska ge mej ut på Bumsofantjakt, det var längesedan. Trist med bloggkapning.
Och vad fina de var