För även om det pirrar lite av skräckblandad förtjusning uteblir ångesten. Jag är nämligen klar. Med mitt manus. Flera timmar innan workshopen ska äga rum. Vilket innebär att jag i lugn och ro kan klicka mej igenom bilder, testa om manus håller. Jag hinner dessutom läsa lite extra material. Prova lite scenarios. Fundera på vad jag själv tycker och känner. Nästan ofattbart hur mycket jag lärt om mej själv under denna process. Att köra grunden, som nu rinner ur mej som en fjällbäck, ger uttrymme för en helt annan närvaro. Den kommer jag troligtvis inte uppleva på samma sätt på måndag och tisdag men jag kommer att landa i sängen på tisdag kväll full av lärdomar och lättnad, det är jag säker på.
Jag har också lärt mej att framöver när jag kör en workshop första gången ska jag boka bort dagen därpå, den behövs för egen återhämtning. Så ser det inte ut just nu tyvärr, det är full fart direkt på onsdag morgon, nya jobb att förbereda och leverera på direkt på studs. Långtifrån optimalt men det funkar. Har Turkiet som hägrar om bara några veckor. En tripp jag verkligen verkligen ser fram emot.
Nu ska jag i lugn och ro åka till jobbet och packa allt material som ska med. Sen ska jag njuta lite av en Vipassana meditation, god mat och att kramas lite med storfiskarn.
Under ytan 