Ordlöst

Ibland är det bra att jag söker det ordlösa. När jag byter tanke mot känsla eller handling. Nu vet jag inte. För det är inte ljudlöst. Och ingenting är bytt, jag är kvar i tanken. Tanken på tre brev jag behöver hitta, tanken på en vän som ska göra något imorgon, tanken på tre solrosor som vill ner i jord, val av middagsmat och ett köksgolv som behöver dammsugas.

De stressar inte.
De stör inte.
De bara är där och lockar på uppmärksamhet.

Kanske letar jag fel där fel inte finns. Jag har gjort massvis med bra saker de sista veckorna men känner igen de där kornen, svarta pepparkorn som lockar fram något annat.

Något slött.
Något ofokuserat.
Något misslyckat och oönskat.

Kanske vill jag att orden ska rädda mej. Men det är inte orden som gör skillnad. Fast ibland gör de det. Som nu. När jag ser det på pränt och vet vad jag ska göra härnäst. Då har orden hjälpt. Kanske är det just de orden jag saknar.

De som hjälper.
De som förstärker.
De som lyfter och bidrar.

Annons

Read Full Post »

En söndagskväll i Södertälje

Det har varit en lång och en bra helg. Jobbade bara några timmar på fredagen. Riktigt kul jobb så det gav energi. Det enda ledsamma var väl att Harry dog. Eller rättare sagt, vi gav honom en spruta. Världens finaste och bästa fågel ever. Kommer att sakna hans pigga blick, blåa burriga bröst och doften av hans fjädrar mot min näsa. Men vad skönt att han äntligen fick ge upp, hans blick var inte pigg på slutet. Men han var seg som få. Tillbringade hela dagen i min hand, vi fick ingen tid förrän vid halv sju. Men det var ganska schysst att få sitta med honom mot hjärtat de timmarna. Sorgligt att se honom ligga i pappkistan. Sedan fick han tillbringa ett dygn i frysen tills matte kom hem. Nu har han en fin plats, mitt i tulpanhjärtat ute i trädgården.

Har skrivit morgonsidor varje dag och märker att jag tappar bort det jag hittar. Men jag är kanske inte redo än, det drar inte ner mitt humör. Känner mej mycket nöjd att jag håller i mina meditations- och träningsmål. Känner mej fokuserad och stark.

Saknar Helena. Det kommer över mej som en våg mellan varven. När jag blir påmind om att hon inte längre finns. Då känns det så där ofattbart igen. Som att det inte är på riktigt. Att jag fattat fel. Och att jag när som kan lyfta luren, ringa henne, prata bort en stund, höra henne skratta, bestämma att vi ska ses och vart det blir denna gång. Jag vill skapa mer tid med mina vänner. Jag vill träffa Annelie. Det är alldeles för längesedan. Jag ska sätta mej endera dagen och skriva ett långt mejl till Camilla. Mathilda har jag en middag bokad med om bara några veckor. Tette ska jag också få till en dejt med. Titti ska jag träffa om bara dryga veckan. Åsa saknar jag, trist att jag snarkade i Turkiet men jag hoppas hon vill åka tillsammans med mej på fler äventyr trots det. Sara och Wendela får jag träffa redan imorgon, det ser jag fram emot.

Nu ett avsnitt av House of Cards med min man. Han jobbar sista veckan nu kommande vecka. Sen byter han till Lantmännen i Järna.

Och snart är ännu en söndagskväll i Södertälje till ända.

Read Full Post »