Ibland är det bra att jag söker det ordlösa. När jag byter tanke mot känsla eller handling. Nu vet jag inte. För det är inte ljudlöst. Och ingenting är bytt, jag är kvar i tanken. Tanken på tre brev jag behöver hitta, tanken på en vän som ska göra något imorgon, tanken på tre solrosor som vill ner i jord, val av middagsmat och ett köksgolv som behöver dammsugas.
De stressar inte.
De stör inte.
De bara är där och lockar på uppmärksamhet.
Kanske letar jag fel där fel inte finns. Jag har gjort massvis med bra saker de sista veckorna men känner igen de där kornen, svarta pepparkorn som lockar fram något annat.
Något slött.
Något ofokuserat.
Något misslyckat och oönskat.
Kanske vill jag att orden ska rädda mej. Men det är inte orden som gör skillnad. Fast ibland gör de det. Som nu. När jag ser det på pränt och vet vad jag ska göra härnäst. Då har orden hjälpt. Kanske är det just de orden jag saknar.
De som hjälper.
De som förstärker.
De som lyfter och bidrar.
Under ytan 
Kommentera