Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 juni, 2014

Vandrare

J har ryggskott. Jag undrar om jag inte börjar få lite sympationt i korsryggen. Cyklade iväg till Ica för att handla. Konstaterar att jag fortfarande har känslan av att ligga i startgroparna. Men hur länge kan jag stå där och fortfarande vara beredd när det kommer en öppning. När jag inte ens vet vad som finns vid mållinjen. Om det ens finns en mållinje. Jag kände efter när jag cyklade. Hur jag egentligen mådde där inne. Det finns många känslor men alla är lågmälda. Det är som att jag inte vill sörja. Som att jag inte vill sakna. Som att jag inte vill. Alls. Det var skönt att köra mediyoga, det var ett tag sedan. Det är något som ska ingå dagligen på mina semesterveckor. Undantaget New York trippen. Då kanske jag hoppar det. Skriver morgonsidor tills L vaknar och sen drar vi ut. Jag ser fram emot resan. Hade det mycket bra med A när vi var där. Önskar att hon kunde vara med, uppleva det igen, precis som jag. Men det är inte sista resan. Nästa gång kanske vi åker alla fyra. Eller så åker vi någon annanstans. Jag frågade om hobbies på twitter igår. Vandring dök upp. Och kanske är det så att jag är en Vandrare. Eller ska bli. Vandra. Låta ett ben gå före det andra, om och om igen, mil efter mil med vidunderlig utsikt. Fri sikt. Allting framför fötterna. Tanken är tilltalande. Även om den är naiv och glorifierad. Jag har glömt skavsåren, myggbetten, ryggsmärtan. Men jag vill något, vet bara inte vad än. Det finns en rastlöshet, som alltid funnits, men som sakta vaknar till liv igen. Det är kanske därför jag tänker flykt, att jag flyr, men från vad, till vad? Det kommer jag att glömma bort nu när jag stoppar in första biten Teriyakilax ihop med sockerärtor. Sen kanske jag plockar tillbaka den, tanken. Eller så låter jag den vara. Vi får se. Smaklig spis!

P.S Vet inte riktigt vad jag tycker om dessa rubriklösa enklumpsinlägg som skrivs utan paus, men jag skriver i alla fall och det var målet D.S

Read Full Post »