Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 juni, 2014

Det här med att skippa rubriker gör det krångligare. Nu vet jag inte på vilket inlägg människor kommenterat. (Ingen rubrik) står det på allt. Pratade med en urgammal vän, nä, vår vänskap är urgammal i jämförelse med vår ålder. Det är bra. För hon har följt mej och kan hjälpa mej rätt när jag jiddrar. Hon känner mej. Hon sa att jag blivit grå. Inte tråkgrå. Kanske osynligt grå. Rent av konturlös kanske jag själv kan lägga till men det stämmer inte. Gränserna finns där. Jag har inte tappat bort mej. Och kanske letar jag bara efter rätt färg. Motivet är detsamma. Men jag behöver kanske nya färger. Kanske behöver jag modet att rita skarpa konturer med svart tusch först. Det blir nästan ingen olja, bara akvarell av ljusaste sort. Grönt, grått, blått, vitt, rosa och lite brunt. Och stråk av silver. Och det svarta känns så svart. Men varje gång vi pratat känner jag mej jordad. Jag känner mej fin i hennes närhet. Duglig. Rent av fantastisk. Ingen fotboll ikväll. Bara midsommarutmaning och lite läsning. Imorgon behöver jag handla resväska. Snart bär det av.

Read Full Post »

Ok, jag är ledsen, jag känner det. Tårarna ligger och väntar på att få ta sej ut. Men jag släpper inte ut dem. För det är inte synd om mej. Det här är en av de gånger jag tycker att det är ok att bita ihop. Bita ihop, samla kraft och göra något av situationen. För det är inte synd om mej. Blev irriterad igår, slog mej ned bredvid J och syrran, de kollade på fotboll. Trots att jag redan på avstånd från köket visste att det skulle skita sej. Jag är i det läget där jag har svårt för, det i mina ögon, meningslösa. Och jag vet att det inte är meningslöst för alla. Och jag tycker att det är bra att gilla sitt jobb och gå all-in. Men igår hade jag svårt med kommentatorerna. De stod i en studio och diskuterade andra människors prestation. Efter matchen ska de analysera den ytterligare. Och jag tänker, är det verkligen nödvändigt, i en tv-studio, att just de gör det? En annan sak som slog mej där vi satt, jag roade mej nämligen under tiden jag satt där och retade mej, det är hur olika det blir när vi kan hävda vår åsikt men ändå få ha den jämfört med att hävda sin åsikt och mötas av upplysningen att den är fel. Jag har bara meningslösa fotbollsexempel från testmiljön men jag ska studera saken vidare på jobbet, kanske kan det dyka upp mer spännande saker där. Och egentligen är det inte själva orden jag är ute efter utan känslan som de båda situationerna skapar. Den ena ger olust, ilska och det står mellan att fajtas och ge upp. Den andra är mer öppen, där det finns en lust att lära av andra och kanske rent av ändra åsikt med mer fakta på bordet. Och jag kommer att tänka på chefer, sen bestämmer jag mej för att släppa den tanken för den hör till jobbet och det här är min privata hörna. Privat och privat. Jag flödesskriver rätt ut i etern så det kanske finns mer privata hörn än just det här. Men faktum är att när jag skriver finns det bara en vit skärm och jag. En vit skärm som jag bestämt mej för att fylla med ord och än en gång funderar jag på min strategi, men jag håller i ännu ett litet tag.

Read Full Post »